Lyssna

I kyrkomusikerns skor

Anders Krantz berättar om hur det är att sitta framför manualer och pedaler och visar sina, i särklass, intrampade orgelskor.

Orgelfasad i Törnevalla kyrka

Orgelinstrumentet är för mig en spännande blandning av bland annat teknik, fysik och musik. Det är ingen tillfällighet att Ktesibios, som konstruerade den första vattenorgeln i Alexandra ca 240 f Kr, var ingenjör.

Orgeln är ett instrument med stora möjligheter, efter ca trettio år av övande har jag bara upptäckt en liten, liten del av vad instrumentet förmår. Ett av mina första uppdrag då jag kom till Åkerbo församling var att spela: "Don't You Worry, Child", av Swedish House Mafia, i samband med en konfirmation, vilket kan spegla utmaningen i mötet med gammalt instrument i ny tid.

I Åkerbo församling finns det en variation av orglar att välja på, t ex den klangsköna Åkermanorgeln i Gistad eller de två unika Wistenius- och Schiörlinorglarna i Vårdsberg och Östra Skrukeby, det stora allroundinstrumentet i Törnevalla, och så vidare …

Mycket orgelmusik är uppbyggd utifrån ett ideal som skulle kunna uppfattas som orkestralt, det vill säga att det lika gärna skulle kunna spelas av en ensemble. Orgeln har flera stämmor som är avsedda att påminna om stråk- och blåsinstrument; Violon, Flute, Trompet, Basun, Krumhorn, för att nämna några.

Det gör att man kan variera klangerna i väldigt stor utsträckning, och olika stämmor låter oerhört olika, beroende på hur de kombineras. Kanske litet grand såsom olika färger på en palett. Själv så tycker jag att det är roligt att även använda orgeln som ett kammarmusikaliskt instrument, till exempel i vår folkmusikgrupp Krantz Grannlåt. Där jag spelar tillsammans med andra musiker.

En av de mest svårbemästrade konsterna är för mig gudstjänstspelet. Balansen mellan att ledsaga och ackompanjera en församling i psalmsången. Att kunna spela och frasera efter både text och musik, med hänsyn till när i tiden de skrevs. Vilket ju inte nödvändigtvis ens behöver vara i samma århundrade.

Det är mycket runt omkring som ska stämma när man sitter där långt uppe över alla åhörare och sångare. Att väga av tempot och registreringen efter mängden besökare, lokalens akustik, psalmens karaktär och budskap till exempel. Ha full koll på alla register och dessutom ett fotarbete som kräver smidig snabbhet. Vad man har på fötterna är därmed inte oväsentligt, har man fått tag i ett par bra orgelskor då håller man fast vid dem i många år. 

Ett par trotjänare.

Skorna ska ju dessutom bära mina smygande steg över hundraåriga knarrande golvtiljor, trånga trappor och hela vägen genom altargången när man, snabb som en vessla, smidig som en puma och osynlig som en älva, slår sig ner på pianopallen framme i koret för att ackompanjera nästa psalm.

Orgelspelandet förgyller mitt arbete och jag gör mitt allra bästa för att förmedla orglarnas vida glans, variation och potential.

Anders Krantz, musiker

Dessa har nog passerat Bäst-före-datum dock!