När Församlingsgården invigdes 3 okt 1987 av biskop Martin Lönnebo tyckte han, när han satt där i kyrksalen under gudstjänstens gång, att vi skulle ha en ikon som blickfång.
Han viskade det till mig mitt under invigningen. Det skulle vara en ikon med änglar, tyckte han.
Bibelordet han använde i sitt tal var från 5 Mos. 33.27 "En tillflykt är han urtidens Gud, och härnere råder hans eviga armar."
Han talade om att ta sin tillflykt = refug (refugio= tillflyktsort). Han önskade att Linghems församlingsgård skulle bli en tillflyktsort för oss alla. En refug, där vi kan hämta andan, för att sedan gå vidare.
Jag kontaktade senare konstnären och ikonmålaren Erland Forsberg i Mölnlycke. Samme man som målat ikonerna i Vidingsjö kyrka. Forsberg kom till Linghem och målade grunden på plats.
Han ville se hur ljuset föll in på ikonen. Han stannade en hel dag, alldeles ensam inne i kyrksalen och ville inte bli störd. Sedan åkte han hem och gjorde resten av ikonen färdig i sin ateljé.
När han kom tillbaka med det färdiga verket blev han inte belåten. "Det måste vara mer guld" sa han på sin finlands-svenska. Och så åkte han hem igen och gjorde som han bestämt- mera guld! I juni 1995 var ikonen klar och på plats.
Den kallas "Frälsaren med det våta skägget" eller "Svetteduksikonen" (=icke av människohand gjord"). Den vita duken som skymtar är Veronikas svetteduk och symboliserar godheten.
Svetteduken var den duk kvinnorna bar under sjalen. Enligt traditionen torkade Veronika Jesu ansikte med sin huvudduk när han gick med korset till Golgata.
Änglarna är Mikael i den röda manteln och Gabriel i den blå manteln.
Guldet symboliserar det oförstörbara, det som består.
Text: Anne-Marie Svensson
