NATTVARDSGÄSTERNA...
...hade premiär 1963. Huvudperson är den tvivlande prästen Tomas Ericsson (Gunnar Björnstrand). Han sörjer sin döda hustru och har en relation med byns skollärarinna (Ingrid Thulin).
Filmen utspelar sig till större delen i två kyrkor. I filmens början firas mässa i "Mittsunda kyrka", uppbyggd i Svensk Filmindustris stora ateljé. Det är här som altarskåpet och en del mindre inventarier från kyrkan i Lillkyrka används.
I filmens slut befinner sig prästen i "Frostnäs kyrka". Till de scenerna användes Skattunge kyrka i Dalarna.
Visste du att kyrkan i Lillkyrka har en plats i filmhistorien? Hur stor plats råder olika meningar om. I centrum står Ingmar Bergmans film Nattvardsgästerna. Ibland hävdas att filmen skulle vara inspelad i Lillkyrka. Andra rykten säger att delar av filmen spelats in i där. Så här ligger det till.
- Det var sent på kvällen men en låssmed kallades till kyrkan. Inne i sakristian fanns en kista som han fick upp. Där låg en nattvardskalk i glas, jag har aldrig sett någon liknande.-
Sven-Erik Forsman minns tillbaka. 1961 var han 13 år. Pappa Erik var kyrkvaktmästare och båda följde teamet från Svensk Filmindustri. De dammsög kyrkan i jakt på inventarier. I SF:s ateljé skulle en hel kyrka byggas upp. Det slogs valv, gjordes väggmålningar och man lade till och med riktig sten på golvet för att få rätta akustik och atmosfär.
-Mannen som ledde teamet var mycket nitisk. Det påstods att han var bror till Ingmar Bergman.
Så var inte fallet. Mannen hette K A Bergström och var så kallad rekvisitör. Han arbetade med Ingmar Bergman i flera av hans filmer. Hans nit gav sällan full utdelning. Många av föremålen han skaffade kom aldrig att användas. Från Lillkyrka, under renovering 1960-1963, lånades större delen av inredningen ut till SF:s filmateljéer i Sundbyberg. I ett kyrkorådsprotokoll från juni 1961 radas föremålen upp: en mullspade, lampetter, en Karl XII-bibel, samtliga (!) kyrkbänkar och - kanske mest häpnadsväckande - det senmedeltida altarskåpet. Mycket lite kom till användning men det fina altarskåpet syns tydligt i början av filmen.
Filmens inledning är en flera minuter lång nattvardsscen. Den har kallats en av de mest kompromisslösa scenerna i Bergmans hela filmografi. En plågad präst, spelad av Gunnar Björnstrand, delar ut nattvard till en gles skara församlingsbor. Bakom honom syns altarskåpet. Men den som känner sin Lillkyrka studsar till. Den fina madonnan i mitten är borta! Någon av SF-medarbetarna har snickrat en "nådastol" (ett motiv där Jesus ligger i Guds knä) och ersatt - eller ställt framför - madonnan.
Man undrar vad stiftsantikvarie och kyrkorådsledamöter tyckte om tilltaget. Allt för konsten?
Till sist, ett annat rykte: Delar av rekvisitan kom tillbaka först flera år senare. Stämmer det? Sven-Erik Forsmans svar kommer snabbt:
- Nej du, det skulle farsan aldrig ha tillåtit!
Gunnar Björnstrand, Ingrid Thulin och Lillkyrkas altarskåp. Tre viktiga komponenter i "Nattvardsgästerna" som börjar med en mycket lång nattvardsutdelning. Från början var tanken att nattvardsscenen skulle uppta halva filmen. Det hade förstås exponerat Lillkyrkas fina altarskåp ännu mer. Å andra sidan hade publiken kanske lämnat salongen rätt snart…
Listan över utlånade inventarier är lång. I kyrkorådsprotokollet från 1961 kan man också läsa att Svensk Filmindustri bekostade en renovering av predikstolen till ett värde av 1 500 kr.
Nattvardsgästerna
hade premiär 1963. Huvudperson är den tvivlande prästen Tomas Ericsson (Gunnar Björnstrand). Han sörjer sin döda hustru och har en relation med byns skollärarinna (Ingrid Thulin).
Filmen utspelar sig bland annat i två kyrkor. I filmens början hålls mässa i en kyrka som byggdes upp i Svensk Filmindustris stora ateljé. Här finns en del inventarier från kyrkan i Lillkyrka. Förlaga är Torsångs kyrka i Dalarna. Filmens andra kyrka, i slutet av filmen, är Skattunge kyrka, också i Dalarna.
Katarina Sandström Blyme
vart tog nattvardskalken i glas vägen?
Källor:
www.ingmarbergman.se
L136, Dagbok med Ingmar Bergman, Vilgot Sjöman (Norstedt, 1963)
Protokoll från Lillkyrka kyrkoråd
Visste du att kyrkan i Lillkyrka har en plats i filmhistorien? Hur stor plats råder olika meningar om. I centrum står Ingmar Bergmans film Nattvardsgästerna. Ibland hävdas att filmen skulle vara inspelad i Lillkyrka. Andra rykten säger att delar av filmen spelats in i där. Så här ligger det till.
- Det var sent på kvällen men en låssmed kallades till kyrkan. Inne i sakristian fanns en kista som han fick upp. Där låg en nattvardskalk i glas, jag har aldrig sett någon liknande.-
Sven-Erik Forsman minns tillbaka. 1961 var han 13 år. Pappa Erik var kyrkvaktmästare och båda följde teamet från Svensk Filmindustri. De dammsög kyrkan i jakt på inventarier. I SF:s ateljé skulle en hel kyrka byggas upp. Det slogs valv, gjordes väggmålningar och man lade till och med riktig sten på golvet för att få rätta akustik och atmosfär.
-Mannen som ledde teamet var mycket nitisk. Det påstods att han var bror till Ingmar Bergman.
Så var inte fallet. Mannen hette K A Bergström och var så kallad rekvisitör. Han arbetade med Ingmar Bergman i flera av hans filmer. Hans nit gav sällan full utdelning. Många av föremålen han skaffade kom aldrig att användas. Från Lillkyrka, under renovering 1960-1963, lånades större delen av inredningen ut till SF:s filmateljéer i Sundbyberg. I ett kyrkorådsprotokoll från juni 1961 radas föremålen upp: en mullspade, lampetter, en Karl XII-bibel, samtliga (!) kyrkbänkar och - kanske mest häpnadsväckande - det senmedeltida altarskåpet. Mycket lite kom till användning men det fina altarskåpet syns tydligt i början av filmen.
Filmens inledning är en flera minuter lång nattvardsscen. Den har kallats en av de mest kompromisslösa scenerna i Bergmans hela filmografi. En plågad präst, spelad av Gunnar Björnstrand, delar ut nattvard till en gles skara församlingsbor. Bakom honom syns altarskåpet. Men den som känner sin Lillkyrka studsar till. Den fina madonnan i mitten är borta! Någon av SF-medarbetarna har snickrat en "nådastol" (ett motiv där Jesus ligger i Guds knä) och ersatt - eller ställt framför - madonnan.
Man undrar vad stiftsantikvarie och kyrkorådsledamöter tyckte om tilltaget. Allt för konsten?
Till sist, ett annat rykte: Delar av rekvisitan kom tillbaka först flera år senare. Stämmer det? Sven-Erik Forsmans svar kommer snabbt:
- Nej du, det skulle farsan aldrig ha tillåtit!
Gunnar Björnstrand, Ingrid Thulin och Lillkyrkas altarskåp. Tre viktiga komponenter i "Nattvardsgästerna" som börjar med en mycket lång nattvardsutdelning. Från början var tanken att nattvardsscenen skulle uppta halva filmen. Det hade förstås exponerat Lillkyrkas fina altarskåp ännu mer. Å andra sidan hade publiken kanske lämnat salongen rätt snart…
Listan över utlånade inventarier är lång. I kyrkorådsprotokollet från 1961 kan man också läsa att Svensk Filmindustri bekostade en renovering av predikstolen till ett värde av 1 500 kr.
Nattvardsgästerna
hade premiär 1963. Huvudperson är den tvivlande prästen Tomas Ericsson (Gunnar Björnstrand). Han sörjer sin döda hustru och har en relation med byns skollärarinna (Ingrid Thulin).
Filmen utspelar sig bland annat i två kyrkor. I filmens början hålls mässa i en kyrka som byggdes upp i Svensk Filmindustris stora ateljé. Här finns en del inventarier från kyrkan i Lillkyrka. Förlaga är Torsångs kyrka i Dalarna. Filmens andra kyrka, i slutet av filmen, är Skattunge kyrka, också i Dalarna.
Katarina Sandström Blyme
vart tog nattvardskalken i glas vägen?
Källor:
www.ingmarbergman.se
L136, Dagbok med Ingmar Bergman, Vilgot Sjöman (Norstedt, 1963)
Protokoll från Lillkyrka kyrkoråd
Visste du att kyrkan i Lillkyrka har en plats i filmhistorien? Hur stor plats råder olika meningar om. I centrum står Ingmar Bergmans film Nattvardsgästerna. Ibland hävdas att filmen skulle vara inspelad i Lillkyrka. Andra rykten säger att delar av filmen spelats in i där. Så här ligger det till.
- Det var sent på kvällen men en låssmed kallades till kyrkan. Inne i sakristian fanns en kista som han fick upp. Där låg en nattvardskalk i glas, jag har aldrig sett någon liknande.-
Sven-Erik Forsman minns tillbaka. 1961 var han 13 år. Pappa Erik var kyrkvaktmästare och båda följde teamet från Svensk Filmindustri. De dammsög kyrkan i jakt på inventarier. I SF:s ateljé skulle en hel kyrka byggas upp. Det slogs valv, gjordes väggmålningar och man lade till och med riktig sten på golvet för att få rätta akustik och atmosfär.
-Mannen som ledde teamet var mycket nitisk. Det påstods att han var bror till Ingmar Bergman.
Så var inte fallet. Mannen hette K A Bergström och var så kallad rekvisitör. Han arbetade med Ingmar Bergman i flera av hans filmer. Hans nit gav sällan full utdelning. Många av föremålen han skaffade kom aldrig att användas. Från Lillkyrka, under renovering 1960-1963, lånades större delen av inredningen ut till SF:s filmateljéer i Sundbyberg. I ett kyrkorådsprotokoll från juni 1961 radas föremålen upp: en mullspade, lampetter, en Karl XII-bibel, samtliga (!) kyrkbänkar och - kanske mest häpnadsväckande - det senmedeltida altarskåpet. Mycket lite kom till användning men det fina altarskåpet syns tydligt i början av filmen.
Filmens inledning är en flera minuter lång nattvardsscen. Den har kallats en av de mest kompromisslösa scenerna i Bergmans hela filmografi. En plågad präst, spelad av Gunnar Björnstrand, delar ut nattvard till en gles skara församlingsbor. Bakom honom syns altarskåpet. Men den som känner sin Lillkyrka studsar till. Den fina madonnan i mitten är borta! Någon av SF-medarbetarna har snickrat en "nådastol" (ett motiv där Jesus ligger i Guds knä) och ersatt - eller ställt framför - madonnan.
Man undrar vad stiftsantikvarie och kyrkorådsledamöter tyckte om tilltaget. Allt för konsten?
Till sist, ett annat rykte: Delar av rekvisitan kom tillbaka först flera år senare. Stämmer det? Sven-Erik Forsmans svar kommer snabbt:
- Nej du, det skulle farsan aldrig ha tillåtit!
Gunnar Björnstrand, Ingrid Thulin och Lillkyrkas altarskåp. Tre viktiga komponenter i "Nattvardsgästerna" som börjar med en mycket lång nattvardsutdelning. Från början var tanken att nattvardsscenen skulle uppta halva filmen. Det hade förstås exponerat Lillkyrkas fina altarskåp ännu mer. Å andra sidan hade publiken kanske lämnat salongen rätt snart…
Listan över utlånade inventarier är lång. I kyrkorådsprotokollet från 1961 kan man också läsa att Svensk Filmindustri bekostade en renovering av predikstolen till ett värde av 1 500 kr.
Nattvardsgästerna
hade premiär 1963. Huvudperson är den tvivlande prästen Tomas Ericsson (Gunnar Björnstrand). Han sörjer sin döda hustru och har en relation med byns skollärarinna (Ingrid Thulin).
Filmen utspelar sig bland annat i två kyrkor. I filmens början hålls mässa i en kyrka som byggdes upp i Svensk Filmindustris stora ateljé. Här finns en del inventarier från kyrkan i Lillkyrka. Förlaga är Torsångs kyrka i Dalarna. Filmens andra kyrka, i slutet av filmen, är Skattunge kyrka, också i Dalarna.
Katarina Sandström Blyme
vart tog nattvardskalken i glas vägen?
Källor:
www.ingmarbergman.se
L136, Dagbok med Ingmar Bergman, Vilgot Sjöman (Norstedt, 1963)
Protokoll från Lillkyrka kyrkoråd
Visste du att kyrkan i Lillkyrka har en plats i filmhistorien? Hur stor plats råder olika meningar om. I centrum står Ingmar Bergmans film Nattvardsgästerna. Ibland hävdas att filmen skulle vara inspelad i Lillkyrka. Andra rykten säger att delar av filmen spelats in i där. Så här ligger det till.
- Det var sent på kvällen men en låssmed kallades till kyrkan. Inne i sakristian fanns en kista som han fick upp. Där låg en nattvardskalk i glas, jag har aldrig sett någon liknande.-
Sven-Erik Forsman minns tillbaka. 1961 var han 13 år. Pappa Erik var kyrkvaktmästare och båda följde teamet från Svensk Filmindustri. De dammsög kyrkan i jakt på inventarier. I SF:s ateljé skulle en hel kyrka byggas upp. Det slogs valv, gjordes väggmålningar och man lade till och med riktig sten på golvet för att få rätta akustik och atmosfär.
-Mannen som ledde teamet var mycket nitisk. Det påstods att han var bror till Ingmar Bergman.
Så var inte fallet. Mannen hette K A Bergström och var så kallad rekvisitör. Han arbetade med Ingmar Bergman i flera av hans filmer. Hans nit gav sällan full utdelning. Många av föremålen han skaffade kom aldrig att användas. Från Lillkyrka, under renovering 1960-1963, lånades större delen av inredningen ut till SF:s filmateljéer i Sundbyberg. I ett kyrkorådsprotokoll från juni 1961 radas föremålen upp: en mullspade, lampetter, en Karl XII-bibel, samtliga (!) kyrkbänkar och - kanske mest häpnadsväckande - det senmedeltida altarskåpet. Mycket lite kom till användning men det fina altarskåpet syns tydligt i början av filmen.
Filmens inledning är en flera minuter lång nattvardsscen. Den har kallats en av de mest kompromisslösa scenerna i Bergmans hela filmografi. En plågad präst, spelad av Gunnar Björnstrand, delar ut nattvard till en gles skara församlingsbor. Bakom honom syns altarskåpet. Men den som känner sin Lillkyrka studsar till. Den fina madonnan i mitten är borta! Någon av SF-medarbetarna har snickrat en "nådastol" (ett motiv där Jesus ligger i Guds knä) och ersatt - eller ställt framför - madonnan.
Man undrar vad stiftsantikvarie och kyrkorådsledamöter tyckte om tilltaget. Allt för konsten?
Till sist, ett annat rykte: Delar av rekvisitan kom tillbaka först flera år senare. Stämmer det? Sven-Erik Forsmans svar kommer snabbt:
- Nej du, det skulle farsan aldrig ha tillåtit!
Gunnar Björnstrand, Ingrid Thulin och Lillkyrkas altarskåp. Tre viktiga komponenter i "Nattvardsgästerna" som börjar med en mycket lång nattvardsutdelning. Från början var tanken att nattvardsscenen skulle uppta halva filmen. Det hade förstås exponerat Lillkyrkas fina altarskåp ännu mer. Å andra sidan hade publiken kanske lämnat salongen rätt snart…
Listan över utlånade inventarier är lång. I kyrkorådsprotokollet från 1961 kan man också läsa att Svensk Filmindustri bekostade en renovering av predikstolen till ett värde av 1 500 kr.
Nattvardsgästerna
hade premiär 1963. Huvudperson är den tvivlande prästen Tomas Ericsson (Gunnar Björnstrand). Han sörjer sin döda hustru och har en relation med byns skollärarinna (Ingrid Thulin).
Filmen utspelar sig bland annat i två kyrkor. I filmens början hålls mässa i en kyrka som byggdes upp i Svensk Filmindustris stora ateljé. Här finns en del inventarier från kyrkan i Lillkyrka. Förlaga är Torsångs kyrka i Dalarna. Filmens andra kyrka, i slutet av filmen, är Skattunge kyrka, också i Dalarna.
Katarina Sandström Blyme
vart tog nattvardskalken i glas vägen?
Källor:
www.ingmarbergman.se
L136, Dagbok med Ingmar Bergman, Vilgot Sjöman (Norstedt, 1963)
Protokoll från Lillkyrka kyrkoråd
Visste du att kyrkan i Lillkyrka har en plats i filmhistorien? Hur stor plats råder olika meningar om. I centrum står Ingmar Bergmans film Nattvardsgästerna. Ibland hävdas att filmen skulle vara inspelad i Lillkyrka. Andra rykten säger att delar av filmen spelats in i där. Så här ligger det till.
- Det var sent på kvällen men en låssmed kallades till kyrkan. Inne i sakristian fanns en kista som han fick upp. Där låg en nattvardskalk i glas, jag har aldrig sett någon liknande.-
Sven-Erik Forsman minns tillbaka. 1961 var han 13 år. Pappa Erik var kyrkvaktmästare och båda följde teamet från Svensk Filmindustri. De dammsög kyrkan i jakt på inventarier. I SF:s ateljé skulle en hel kyrka byggas upp. Det slogs valv, gjordes väggmålningar och man lade till och med riktig sten på golvet för att få rätta akustik och atmosfär.
-Mannen som ledde teamet var mycket nitisk. Det påstods att han var bror till Ingmar Bergman.
Så var inte fallet. Mannen hette K A Bergström och var så kallad rekvisitör. Han arbetade med Ingmar Bergman i flera av hans filmer. Hans nit gav sällan full utdelning. Många av föremålen han skaffade kom aldrig att användas. Från Lillkyrka, under renovering 1960-1963, lånades större delen av inredningen ut till SF:s filmateljéer i Sundbyberg. I ett kyrkorådsprotokoll från juni 1961 radas föremålen upp: en mullspade, lampetter, en Karl XII-bibel, samtliga (!) kyrkbänkar och - kanske mest häpnadsväckande - det senmedeltida altarskåpet. Mycket lite kom till användning men det fina altarskåpet syns tydligt i början av filmen.
Filmens inledning är en flera minuter lång nattvardsscen. Den har kallats en av de mest kompromisslösa scenerna i Bergmans hela filmografi. En plågad präst, spelad av Gunnar Björnstrand, delar ut nattvard till en gles skara församlingsbor. Bakom honom syns altarskåpet. Men den som känner sin Lillkyrka studsar till. Den fina madonnan i mitten är borta! Någon av SF-medarbetarna har snickrat en "nådastol" (ett motiv där Jesus ligger i Guds knä) och ersatt - eller ställt framför - madonnan.
Man undrar vad stiftsantikvarie och kyrkorådsledamöter tyckte om tilltaget. Allt för konsten?
Till sist, ett annat rykte: Delar av rekvisitan kom tillbaka först flera år senare. Stämmer det? Sven-Erik Forsmans svar kommer snabbt:
- Nej du, det skulle farsan aldrig ha tillåtit!
Gunnar Björnstrand, Ingrid Thulin och Lillkyrkas altarskåp. Tre viktiga komponenter i "Nattvardsgästerna" som börjar med en mycket lång nattvardsutdelning. Från början var tanken att nattvardsscenen skulle uppta halva filmen. Det hade förstås exponerat Lillkyrkas fina altarskåp ännu mer. Å andra sidan hade publiken kanske lämnat salongen rätt snart…
Listan över utlånade inventarier är lång. I kyrkorådsprotokollet från 1961 kan man också läsa att Svensk Filmindustri bekostade en renovering av predikstolen till ett värde av 1 500 kr.
Nattvardsgästerna
hade premiär 1963. Huvudperson är den tvivlande prästen Tomas Ericsson (Gunnar Björnstrand). Han sörjer sin döda hustru och har en relation med byns skollärarinna (Ingrid Thulin).
Filmen utspelar sig bland annat i två kyrkor. I filmens början hålls mässa i en kyrka som byggdes upp i Svensk Filmindustris stora ateljé. Här finns en del inventarier från kyrkan i Lillkyrka. Förlaga är Torsångs kyrka i Dalarna. Filmens andra kyrka, i slutet av filmen, är Skattunge kyrka, också i Dalarna.
Katarina Sandström Blyme
vart tog nattvardskalken i glas vägen?
Källor:
www.ingmarbergman.se
L136, Dagbok med Ingmar Bergman, Vilgot Sjöman (Norstedt, 1963)
Protokoll från Lillkyrka kyrkoråd
Visste du att kyrkan i Lillkyrka har en plats i filmhistorien? Hur stor plats råder olika meningar om. I centrum står Ingmar Bergmans film Nattvardsgästerna. Ibland hävdas att filmen skulle vara inspelad i Lillkyrka. Andra rykten säger att delar av filmen spelats in i där. Så här ligger det till.
- Det var sent på kvällen men en låssmed kallades till kyrkan. Inne i sakristian fanns en kista som han fick upp. Där låg en nattvardskalk i glas, jag har aldrig sett någon liknande.-
Sven-Erik Forsman minns tillbaka. 1961 var han 13 år. Pappa Erik var kyrkvaktmästare och båda följde teamet från Svensk Filmindustri. De dammsög kyrkan i jakt på inventarier. I SF:s ateljé skulle en hel kyrka byggas upp. Det slogs valv, gjordes väggmålningar och man lade till och med riktig sten på golvet för att få rätta akustik och atmosfär.
-Mannen som ledde teamet var mycket nitisk. Det påstods att han var bror till Ingmar Bergman.
Så var inte fallet. Mannen hette K A Bergström och var så kallad rekvisitör. Han arbetade med Ingmar Bergman i flera av hans filmer. Hans nit gav sällan full utdelning. Många av föremålen han skaffade kom aldrig att användas. Från Lillkyrka, under renovering 1960-1963, lånades större delen av inredningen ut till SF:s filmateljéer i Sundbyberg. I ett kyrkorådsprotokoll från juni 1961 radas föremålen upp: en mullspade, lampetter, en Karl XII-bibel, samtliga (!) kyrkbänkar och - kanske mest häpnadsväckande - det senmedeltida altarskåpet. Mycket lite kom till användning men det fina altarskåpet syns tydligt i början av filmen.
Filmens inledning är en flera minuter lång nattvardsscen. Den har kallats en av de mest kompromisslösa scenerna i Bergmans hela filmografi. En plågad präst, spelad av Gunnar Björnstrand, delar ut nattvard till en gles skara församlingsbor. Bakom honom syns altarskåpet. Men den som känner sin Lillkyrka studsar till. Den fina madonnan i mitten är borta! Någon av SF-medarbetarna har snickrat en "nådastol" (ett motiv där Jesus ligger i Guds knä) och ersatt - eller ställt framför - madonnan.
Man undrar vad stiftsantikvarie och kyrkorådsledamöter tyckte om tilltaget. Allt för konsten?
Till sist, ett annat rykte: Delar av rekvisitan kom tillbaka först flera år senare. Stämmer det? Sven-Erik Forsmans svar kommer snabbt:
- Nej du, det skulle farsan aldrig ha tillåtit!
Gunnar Björnstrand, Ingrid Thulin och Lillkyrkas altarskåp. Tre viktiga komponenter i "Nattvardsgästerna" som börjar med en mycket lång nattvardsutdelning. Från början var tanken att nattvardsscenen skulle uppta halva filmen. Det hade förstås exponerat Lillkyrkas fina altarskåp ännu mer. Å andra sidan hade publiken kanske lämnat salongen rätt snart…
Listan över utlånade inventarier är lång. I kyrkorådsprotokollet från 1961 kan man också läsa att Svensk Filmindustri bekostade en renovering av predikstolen till ett värde av 1 500 kr.
Nattvardsgästerna
hade premiär 1963. Huvudperson är den tvivlande prästen Tomas Ericsson (Gunnar Björnstrand). Han sörjer sin döda hustru och har en relation med byns skollärarinna (Ingrid Thulin).
Filmen utspelar sig bland annat i två kyrkor. I filmens början hålls mässa i en kyrka som byggdes upp i Svensk Filmindustris stora ateljé. Här finns en del inventarier från kyrkan i Lillkyrka. Förlaga är Torsångs kyrka i Dalarna. Filmens andra kyrka, i slutet av filmen, är Skattunge kyrka, också i Dalarna.
Katarina Sandström Blyme
vart tog nattvardskalken i glas vägen?
Källor:
www.ingmarbergman.se
L136, Dagbok med Ingmar Bergman, Vilgot Sjöman (Norstedt, 1963)
Protokoll från Lillkyrka kyrkoråd
