Till innehållet
Meny
Kalender Kyrkor Lyssna med webReader

Pehr Hörberg - vår store kyrkomålare

Pehr Hörberg - vår store kyrkomålare

 Text Maria Bergendahl

Jag träffade Janne Johansson på en sopplunch i Bankekind för några år sedan och insåg att Jannes kunskaper och erfarenheter var både rika och breda om många saker. Jag bad att få intervjua honom och jag har väntat på rätt tillfälle att få dela med mig av det Janne berättade då.

Janne är full av anekdoter om Pehr Hörbergs liv och verk och återger dem för mig med sin typiska och kluriga formuleringskonst. Till exempel berättar han för mig om en liten motsättning mellan uppdragsgivare till en tavla som skulle målas, stämman tyckte att Hörberg skulle måla motivet ”den yttersta domen”.

- Men det ville han inte utan istället så målade han av de gubbarna som hade störst trut i den där stämman, föreställande när de befann sig på en plats som börjar på bokstaven H och som var bra mycket varmare än här och då ändrade de åsikt rätt så snabbt. Så då fick han göra som han ville.

Man kommer verkligen människan Pehr Hörberg inpå livet när man hör Janne berätta. En mustig förstärkning till det grundliga arbete som Robin Cerny gjort i sin C-uppsats i konstvetenskap på Linköpings Universitet.

De biografiska källor som Robin Cerny främst använt sig av är Bengt Cnattingius publikation från 1937 och Lindqvist, Ullén Pehr Hörberg – Konstnär och bonde, 1998 och givetvis Hörbergs egen bok Min Lefwernes Beskrifning som gavs ut 1817, ett år efter hans död. Det är troligen den källa som Janne hämtat det mesta av sin kunskap ur men det är möjligt att han som mångårig församlingsbo och ett vetgirigt sinne hämtat information från andra tryckta och otryckta källor. 

Men det ville han inte utan istället så målade han av de gubbarna som hade störst trut i den där stämman, föreställande när de befann sig på en plats som börjar på bokstaven H och som var bra mycket varmare än här och då ändrade de åsikt rätt så snabbt. Så då fick han göra som han ville.

Liv

Pehr Hörberg föddes 1746 i Virestad socken i Småland. Han var äldst i en barnaskara på fyra. Hans far var soldat och familjen var fattig. Pojken Pehr visade tidigt en begåvning och framförallt en stark vilja att teckna och måla. I brist på papper använde han ibland kol och näver och pigment som krita, lera, och saften från bär. Han var också ett sjukligt barn och föräldrarna hade fått rådet från en gumma som behärskade en mer folklig läkekonst, ockultism skulle vi kanske säga idag, att fadern skulle klyva stammen på en friskt växande björk som växte på norra sidan av huset. En torsdagsmorgon före solens uppgång skulle föräldrarna dra lille Pehr igenom öppningen i björken tre gånger. Sen skulle kilarna lossas och stammen få växa ihop. När stammen väl var sammanväxt skulle sjukdomarna försvinna. ”Mina föräldrar hade näpperligen fått mig igenom tredje resan så flögo kilarna ut med en smäll” citerar Janne ur boken och konstaterar småskrattande att det var väldigt nära att det inte hade blivit några altartavlor.

Men trots fattigdom och sjuklighet lyckades alltså Hörberg göra en framgångsrik karriär och hade slutligen mycket ansedda och inflytelserika vänner och genomförda konstnärsutbildningar bakom sig. Genom sin tid som dekorations- och porträttmålare i familjer med välstånd och makt öppnade sig möjligheter och han titulerades så småningom hovmålare, var ledamot av Konstakademin och var en etablerad kyrkomålare.

Orsaken till att han hamnade i Östergötland var hans uppdrag hos familjen De Geer i Finspång. Herrskapet De Geer lockade konstnären att lämna sitt Småland och han köpte sig hemmanet Olstorp i Risinge socken 1788 för 8000 riksdaler*. Han klättrade nu ett steg på den mycket rigida samhällsstegen och blev självägande bonde.

*Knappt 2,9 miljoner kronor  i dagens penningvärde. 

 

Rystads kyrkorum från läktaren

Slutligen pratar vi om att Hörberg var mångkunnig och kvick i både tal och skrift vilket kanske kan ha bidragit till att han också tog sig fram här i livet. På insidan av en skåpsdörr som han dekorerat åt en gammal barndomsvän i Småland skrev han enligt Janne en liten vers för att påvisa att hans uppdragsgivare inte var av den generösaste sorten: ”Per Jönsson är nog en hederlig man, men han föder sin målare så gott han kan. Rovor i välling och rovor i kål och rovor det får vi vart evigaste mål.”

Verk

Hörberg målade allt som allt 87 altartavlor och sju av dem tillhör Åkerbo församling. Formatet på hans dukar var naturligtvis ganska stora. Han var mycket produktiv och vill du fördjupa dig i hans liv och verk finns länkar nedan att följa.

Altartavlan i Rystads kyrka skildrar en dramatisk händelse. Jesus nakna, misshandlade och döda kropp tas ner från korset av fem män.

Den tidigaste altartavlan han målade för nuvarande Åkerbo församling var den i Rystad kyrka, den som alltså även blivit föremål för Cernys studier i vintras. Den var Hörbergs 17:e i ordningen och var klar 1795. Den nya kyrkan som invigdes 1796 var ett gott exempel på den tidens byggnadsideal stor och ljus och med en sparsmakad stramhet i utsmyckningar. Tavlan måste blivit en ganska stor kontrast med sin dova färgsättning och myllrande scen av dramatik.

Linköpings stift har flest av Hörbergs alla altartavlor, några finns i Småland och några finns även i Halland, Blekinge och en i Närpes i Finland. Motiven återanvändes flera gånger och Örtomta altartavla som föreställer Jesu korsfästelse målade han nio gånger. Enligt Janne kan man dock se vissa skillnader på till exempel det motiv som finns på altartavlan i Törnevalla kyrka, föreställande Bergspredikan, och den som finns i Risinge kyrka. Bergsklacken Jesus står på och naturen är densamma på de båda tavlorna men människorna som lyssnar är olika och förmodligen målade han in ortens eget folk.

1803 målade han två motiv som nu finns i Vårdsbergs kyrka föreställande Jesu dop och Den sista måltiden. 1804 målades det 55:e verket med motivet Jesus 12 år i templet, den finns att se i Östra Skrukeby kyrka. För den målningen erhöll Högberg 55 riksdaler, Janne visar en kvittens skriven av konstnären, undertecknad den 18 juli 1804 i Olstorp.

Hörbergs allra sista altartavla målades för att sitta i Törnevalla kyrka (1815) och föreställer Jesus sista natt i Getsemane. Den hänger inte på plats i kyrkan utan finns på länsmuseet i Linköping. I Törnevalla hänger som nämnts motivet med Bergspredikan som ursprungligen målades till Gistads kyrka (1804) men skänktes till Törnevalla kyrka 1836.

Tolkning

Jag frågar Janne vilken målning har tycker bäst om men han tvekar lite med svaret att han föredrar väl ingen särskild före någon annan. Hörberg är känd för att måla ganska mörka tavlor och det är hela samlingen och historien som är intressant, tycker Janne.

Självporträtt.

Det är intressant att tänka på hur altartavlor tolkats genom tiderna. Hur upplever de människor som besöker kyrkan, rummets bilder och föremål? Tidens ideal och tankesätt är förstås viktiga komponenter då som nu, hur en bild kan tolkas. En fråga som en alldeles färsk konstvetenskaplig studie har undersökt är hur det kom sig att Högberg blev en så dominerande kyrkomålare i vårt stift? Orsakerna kan sammanfattas med tre förutsättningar enligt författaren Robin Cerny. Hörberg var verksam i en tid då många kyrkor byggdes och renoverades. Under åren 1760 – 1860 byggdes över 800 nya kyrkor i Sverige. I Linköpings stift byggdes 21 nya kyrkor under biskop Jacob Lindbloms ämbetstid och han rekommenderade ofta Hörberg för altartavlor i kyrkorummen som han tyckte var värdiga tidehvarfvets framsteg i smak. Pehr Hörberg förnyade också motiven, han lyfte fram Jesus som förkunnare och lärare. Dessutom var han snabb, levererade efter beställarens önskemål till ett överkomligt pris.

Läs gärna mer om tolkning och motiv i Robin Cernys studie i länken nedan.

Jesus mamma ligger halvt avsvimmad på marken. Kranium och benknotor ligger bland spikar på marken.

Det pågår saker i bilden som man med dagens allmänbildning inte kan känna till. Vem samlas och tar hand om Maria som fallit omkull på marken i ”vanmakt”? Vem är den välklädde mannen som håller fram en urna? Hur var den tänkt att uppfattas i sin samtid och i sitt sammanhang? Hur tillgänglig (begriplig) var den kyrkliga konsten då och hur uppfattar vi och förstår vi den idag?

Under den gångna vintern har altartavlan i Rystads kyrka blivit föremål för forskning och nytolkning. Robin Cerny har undersökt tre målningar av Hörberg vilket resulterade i en C-uppsats i ämnet konstvetenskap på Linköpings universitet.

Pehr Hörberg var både konstnär och bonde, under sin levnad, 1746 – 1816, målade han inte mindre än 87 altartavlor. Han blev Östergötlands mest efterfrågade kyrkomålare. Hans bakgrund, drivkraft och motivval är några av de saker som nu alltså har lockat till ny forskning. Hur det kom sig att han blev så populär är bland annat en fråga som väckt nyfikenhet. I uppsatsen kan man få några svar på den frågan. Dels var Hörberg snabb och produktiv, kunnig och begåvad med viljan att anpassa sig till de gustavianska stilidealen i sin samtid. Han hade också de rätta kontakterna bland män med inflytande i konst- och kulturvärlden och var även välsedd hos män med samhällspolitiska och teologiska positioner, t ex Louis de Geer i Finspång och biskop Jacob Lindblom i Linköping. Hörberg införde dessutom nya motiv i konsten, motiv som visade Jesus liv när han förkunnade och undervisade människor. Dessa nya motiv skapade Hörberg i en tid när intresset var svalt i konstvärlden för bibliska motiv överhuvudtaget. Hörberg grundade sig av allt att döma på sin egen kristna tro och övertygelse i en tid när upplysningstiden spred nya ideal och perspektiv på tro och liv, konstaterar Robin Cerny i sin uppsats.

Uppdaterad: