Resan till S:ta Clara kyrka

Under fyra mycket varma dagar i augusti åkte Ekängskonfirmanderna till Stockholm på läger. Det läger vi tidigare inte kunnat ha på grund av pandemin. Våra dagar fylldes av spännande möten i bland annat Storkyrkan, där vi fick uppleva orgelkonsert men även en guidad tur, ett besök på Stockholms Stadsmission, en tur till Birka i Mälaren och en hel del annat. Men, det som grep tag i oss alla på ett sätt som vi inte var förberedda på, var besöket i S:ta Clara kyrka och de människor vi fick möta där. Det mötet satte djupa spår hos hela den 40 personer stora gruppen. Väl hemma igen, ville konfirmanderna, som nu blivit en ungdomsgrupp, starta en insamling till de tilltufsade människorna som vi mött i S:ta Clara kyrka. Sagt och gjort - kläder, skor, hygienartiklar, torrvaror och gosedjur samlades in under den tidiga hösten. Affärer, privatpersoner och skolor skänkte pantburkar som gav pengar att köpa mat för. Både privatpersoner och ungdomarna själva ställde upp och gav olika saker till insamlingen. 

En söndagskväll samlades alla ungdomar för att sortera upp allt som samlats in. Kläder packades efter storlekar, allt från de minsta plagg till det största. Mat packades ner, stora 5-kilos rissäckar delades upp för att räcka till fler, gosedjur hamnade i egna lådor och så vidare. Det kändes som hela S:t Martins kyrka var full av allt som skänkts. Totalt blev det ungefär 60 flyttkartonger som skulle transporteras till Stockholm och S:ta Clara kyrka. 

Det är måndagsmorgon den 1 november, nu ska allt packas in i bussen för att komma till Stockholm. Vi är drygt 20 ungdomar som har möjlighet att åka med. Väl framme vid S:ta Clara kyrka, ska allt packas ur och bäras in i deras församlingsgård. Vi möts av en av deras diakoner som blir alldeles tagen av allt som ungdomarna samlat ihop och tagit med. Tror till och med att en lyckotår eller två rinner ner för hennes kind. När allt är inpackat berättar diakonen följande för oss: 

”Vet ni, igår var här en mamma med ett nyfött barn. Hon hade inte mat, inte kläder, inte blöjor, hon hade ingenting till sitt barn. Jag fick säga till henne att vi inte kunde hjälpa henne med något, för vi hade inget. Vet ni, nu ska jag gå och ringa henne och berätta att nu har vi både kläder, mat och blöjor som hon kan hämta här, och det är bara tack vare Er.” 

Det märks tydlig hur berörda ungdomarna blir av hennes berättelse. Många tankar cirkulerar hos oss alla just då…. 

Dagen efter är det dags att vara med och dela ut allt det som vi samlat in. Ungdomarna förbereder sig, plockar upp och fram lite av det som kan delas ut. Men när portarna slås upp för utdelningen är inte trycket så där väldigt hårt, utan ganska glest mellan de som kommer. Efter en stund började det dock att strömma in människor i nöd. Den diakon vi mötte igår berättar att troligen har djungeltrumman gått på centralstationen att ”idag finns det extra allt”. Ungdomarna får verkligen jobba. De möter dessa personer med respekt, de hjälper dem att prova kläder, att leta kläder och skor i rätt storlek. Tja, listan kan göras lång över den insats som Åkerbos ungdomar gör denna dag.