Stilla veckan avslutar passionstiden, en tid, då många begrundar Kristi lidande och strävar efter att komma bort från vardagens ekorrhjul.
Palmsöndagen firas till minne av Jesu intåg i Jerusalem, då folkmassan strödde palmblad på vägen där han red fram. Man läser samma texter som på första söndagen i advent, men triumfen blandas nu med vemod eftersom den inleder vägen till korset.
Dymmelonsdagen har fått sitt namn efter det gamla ordet dymbil, en träkläpp som användes under stilla veckans sista dagar, för att kyrkklockornas klang skulle bli dovare. En liknande effekt kunde uppnås genom att klä in kläppen i tyg. Ordet dumb betyder ursprungligen stum.
På skärtorsdagen (skär är här samma ord som förleden i skärseld och betyder rening) firas ofta kvällsmässor, där man minns Jesu sista måltid när nattvarden instiftades.
På långfredagen handlar texterna om Jesu lidande och död på korset. Den liturgiska färgen är svart och altarets utsmyckning minimal, ofta endast fem röda rosor, som symboliserar Kristi fem sår. I många kyrkor spelas ingen orgelmusik. Långfredagen har i Sverige mest förknippats med sorg och kanske också tristess, eftersom det under lång tid inte var tillåtet för kafeer och restauranger att ha öppet då. I andra länder har man fokuserat mer på Kristi frälsningsverk i namngivningen, i engelsktalande länder t. ex. kallas dagen i stället Good Friday.
Även påskafton är egentligen tänkt att vara en stilla dag i väntan på påskdagens uppståndelsefest, men i nordiska länder har man traditionellt kommit att fira många stora högtider en dag tidigare (jämför julafton - juldagen).
Stilla veckan övergår så i påskdagen, den mest jublande dagen under hela året. Jesus uppståndelse firas med påskliljor, trumpet och jubelsånger. Vi går från långfredagens moll till ett klingande durackord!
I annandag påsk evangelietexter återberättas lärjungarnas möten med den uppståndne och under tiden fram till Kristi himmelsfärds dag brinner påskljuset som en sinnebild för Jesu kroppsliga närvaro på jorden mellan uppståndelsen och himmelsfärden. Kyrkoårets påskkrets avslutas inte förrän på pingstdagen, femtio dagar efter påsk, då vi firar infriandet av löftet om den helige Andes utgjutande över lärjungarna.