Välkommen Per!
20200512
Per Åkerström är under utbildning till diakon, och vigs juni 2021. Han fick tjänsten när vi letade under hösten efter en medarbetare med en samtalsinriktad eller terapeutisk utbildning som ville hjälpa oss i uppdraget att möta ungdomars och unga vuxnas behov. Men begreppen ungdom och diakoni är inte helt självklara att koppla ihop idag, då en ganska traditionell bild av diakonalt arbete lever kvar hos många.
- Ungdomsdiakon är en allt vanligare titel bland annonser, vilket känns spännande. För vad är det egentligen för skillnad på en grupp ungdomar och en grupp äldre? Det ställs samma existentiella frågor och diskussionerna är liknande, så jag tänker att diakonen är lika relevant i båda sammanhangen.
Per har tidigare varit regionsamordnare åt Världens barn. Där var främsta uppgiften att engagera organisationer i olika insamlingar. Svenska kyrkan är bland andra organisationer med och tar emot medel till olika projekt. Per har bland annat varit vid Läkarmissionens projekt Fotboll som räddar liv, i Uganda.
- Det här med insamlingar och engagemang brinner jag väldigt mycket för. Det finns ingenting som gör mig så glad som genuint engagemang. Just nu är jag extra glad för att vi får sälja Astrid Lindgrens böcker… ja du hör jag säger fortfarande vi, skrattar Per.
Yrkeshögskolan är en annan arbetsplats som Per har i bagaget. Hur man skriver en uppsats är ämnet han undervisar i. Han gillar också att vara i naturen och sitter gärna på sjön en vacker dag eller går ut i skogen och jagar.
- Det är viktigt att kunna anpassa sig till den situation som man befinner sig i. Jag vågar nog säga att jag är ganska bra på att reflektera kring mig själv och hur jag beter mig, för om jag inte förstår mig själv hur ska jag då kunna förstå andra?
Per avslutar,
- Jag tänker mycket, men sitter sällan still. Man måste inte alltid planera utan kan också testa sig fram! Speciellt när vägen inte har vandrats tidigare – som nu när jag börjar en helt ny tjänst som ingen haft innan. Nu får jag ta den väg som är framkomlig, likt kor som trampar upp stigar – de vet vart de ska men tar inte den närmaste vägen.