När jag ska börja intervjun så kommer det snabbt fram att Sebastian är van vid att bli intervjuad.
- Min pappa hade en vän som arbetade som journalist när jag var liten. Så ibland kom han förbi när han fått i uppdrag att intervjua barn, alltså mig, berättar Sebastian. Sen när texterna kom ut i tidningen var det oftast så att jag inte kände igen någonting av vad jag sagt – då hade han nog kokat ihop något eget.
Jag lovar såklart att vara sanningsenlig innan vi fortsätter vårt samtal.
Vi träffas och pratar efter en ”Kom och trivs”-förmiddag i S:t Martin och det syns på Sebastian att han också gör det, trivs alltså. Jag frågar om hur han har det hos oss och om han har hunnit åka vilse bland alla kyrkor än, som de flesta av oss andra gjorde när vi började i Åkerbo.
- Jag har faktiskt inte hunnit besöka alla kyrkorna än. Vilse har jag inte heller varit, men jag hade tre dop under samma dag för några helger sedan och glömde mitt röklin i Östra Harg, skrattar Sebastian. Så när jag kom fram till Törnevalla och upptäckte det så blev det ju några mil extra i bilen den dagen.
När han inte arbetar så umgås Sebastian helst med sönerna Isak och Emanuel.
- Jag är mycket med mina killar. Och jag tycker om att vandra, ibland i skogen och ibland hemma. Det spelar ingen roll, men jag tycker om att vara utomhus. Så gillar jag att gå på fotboll också.
Vilket lag är det som gäller?
- Hammarby såklart. Det är det enda laget.
Sebastian kommer från Stockholm, men hemma är idag i Tannerfors, med närhet till fina miljöer kring Stångån och, lyckligtvis, SAAB.
- Jag älskar stridsflyg. Det har jag gjort sedan jag var liten.
Sebastian lyser upp när han berättar att han hör flygplanen hela dagarna.
- Du vet, när Jas väcker mig tidigt på morgonen – då jublar jag!
