Det var inte länge sedan Theresia officiellt kunde kalla sig för präst. Hon prästvigdes i juni 2020 och fick ett märkligt första år inom yrket.
- Jag hade ju sett fram emot att fira gudstjänst och möta människor. Nu hann jag med en gudstjänst under min praktik, men så fort jag blev prästvigd fick vi mest genomföra digitala gudstjänster. Fast det var ganska kul när jag fick göra radiogudstjänst till exempel. Det hade jag kanske inte gjort annars.
Det här med att testa nya saker verkar inte vara obekant för Theresia som ensam påbörjat pilgrimsvandringen mot Santiago de Compostela, från start till León i Spanien – det blir ungefär 50 mil på egen hand.
- Vandring tycker jag om, eller ja bara gå en promenad också. I somras gick vi Jämtlandstriangeln jag och min man. Det var lite annan vandring än i Spanien och vi hade rejäl otur med vädret också. Regn och blåst hela tiden. Vi bodde i tält. Jag skulle ändå vilja göra mer av det, vandra alltså. Även om det inte var toppen att sitta med tändstål och stelfrusna fingrar på fjället. Då blev jag lite bekväm och drömde om ett hotellrum.
Som barn visste hon att hon vill arbeta med människor, men det var först vid konfirmationen som intresset väcktes för prästyrket.
- Jag var på konfaläger på sommaren och så började jag intressera mig för de stora frågorna. Sen blev jag ung ledare i konfirmandgruppen och så var jag Ageravolontär (läs mer om det här).
Theresia utstrålar ett lugn och verkar alltid ha gott humör. Hon trivs i naturen men favoritsysslan är ändå att sitta med en tekopp och läsa någon rolig bok.
- Jag är väl lite av en höstperson. Den årstiden innebär nystart och samtidigt mys och lugn.
När jag frågar vad Theresia hoppas på framöver kommer svaret snabbt.
- Åh jag hoppas på att få fira många gudstjänster i alla kyrkorna, inte bara framför kameran utan lära känna församlingen och mötas på riktigt. Men också vara en del av glädjen och gemenskapen här i Åkerbo såklart.
