Foto: Sven Hillert

Pilgrimsleden Hoppet

Tänker du vandra den ca 7 km Gamla Landsvägen från S:t Olofs kapell till Ovanåkers kyrka, Pilgrimsleden Hoppet, så kanske du vill ha något att äta längs vägen?

Om du ringer en stund innan vandringen till S:t Olofs kapell så finns det möjlighet att få köpa en ”Vandringspåse” måndag till fredag, med smörgås och en kaka till en kostnad av 20 kr. Dryck tar du med dig själv. Pilgrimsarmband finns att köpa på plats för 50 kr och en folder som berättar om vandringsleden finns också att ta med sig.
Telefon till S:t Olofs kapell är 0271-21188

Pilgrimsvandring

I alla tider har människor vandrat som pilgrimer mot heliga platser. Kanske för äventyret, som ett avbrott i vardagen, eller som en religiös handling. Idag är pilgrimsrörelsen stark på många håll i Europa och även i Skandinavien. Människor vandrar för att vårda sin kropp och sin själ. Somliga söker enskildhet och tystnad. Andra lockas av traditionen att vandra i andras spår. Mot Santiago de Compostela eller Nidarosdomen i Trondheim eller varför inte mot Ovanåkers kyrka. Längs leder i skogen eller en gammal landsväg.

För många av dagens vandrare är kärleken till naturen och omsorgen om jordens djur och växter en viktig del av rörelsen. 

Vi vandrar för att påminna om planetens utsatthet, om klimathot och artutrotning. För att mana till omställning till ett hållbart sätt att leva på jorden och väcka hoppet om att Guds älskade natur ännu kan räddas och bevaras till nya generationer. För Svenska kyrkan är pilgrimsrörelsen en växande rörelse med centrum i Vadstena. Det är också en del i den globala klimat- och miljörörelse som vandrar i kärlek och protest för jordens alla arter. Den som vandrar längs Gamla Landsvägen eller vad som helst i vårt avlånga land kan också känna sig som en del av ”Pilgrims walk for future”-i kamp för livet.

 

Pilgrimspärlor

Pilgrimskransen består av sju färgade pärlor utifrån pilgrimens sju nyckelord, omgivna av mindre, svarta pärlor som symboliserar vandrarens strävan och möda.

Den vita pärlan talar om att vara fri att vandra men också fri från alltför mycket konsumtion och höga vanor.

Den lila pärlan talar om det enkla livet som är långsiktigt hållbart för oss människor och den jord vi bor på. Den blå pärlan kan handla om att söka tystnaden men även att lämna andra i fred.

Den gula pärlan talar om att leva långsamt och varsamt i världen när allt mer driver mot ett högt tempo.

Den orangea pärlan viskar om att Guds ande fyller universum och håller allt levande vid liv.

Den röda pärlan, till sist, talar om att dela sitt bröd med sin granne och sin tillvaro med flyktingen, att dela jorden med alla levande varelser och framtiden med våra barn.

S:t Olofs kapell

1939 fanns en klockstapel färdig där församlingen önskade sig ett kapell. Men inte förrän 1981 stod kapellet färdigt. Med plats för gudstjänst och andra verksamheter för alla åldrar.  På platsen finns ett flertal hotade växtarter, inte minst för att här har betat nötkreatur under århundraden. I vår tid har marken uppmärksammats alltmer. En anslagstavla berättar nu om den biologiska mångfalden. Gräset slås med lie, sent under blomsäsongen och här finns ett insektshotell. Härifrån utgår också vår vandring på sju kilometer mot Ovanåkers kyrka. Vandringens första stolpe står invid kapellet, för att också visa på möjligheten att vandra. Den sjunde och sista stolpen står vid Ovanåkers kyrka, som stod klar 1753 och sin klockstapel står vid Ovanåkers kyrka, som stod klar 1753 och fick sin klockstapel i trä 1765.

Biosfärområde Voxnadalen

Voxnadalen är sedan 2019 av FN utnämnt till biosfärområde med uppgift att värna den biologiska mångfalden i vår del av världen. Fokus ligger på levande vatten, öppet och levande landskap samt skogen som hållbar resurs. Därför uppmärksammas växterna vid S.t Olofs kapell, däribland liten blåklocka, gulmåra, gråfibbla och rödkämpar. Likaså insekterna och fågellivet i Sässmanområdet, mellan sjöarna Ullungen och Vägnan, som kan rymma allt ifrån sländor och fjädermygg till rörsångare och sothöns, bland väldigt mycket annat. Att pilgrimsvandra längs Gamla landsvägen kan vara att njuta av växt- och djurlivet och även påminna varandra om det ekologiska samspel som vi människor är helt beroende av.

Pilgrimsvandra längs Gamla landsvägen

Längs gamla landsvägen, strax intill Voxnan, har människor vandrat under långa tider.  Somliga kan ha varit på väg till eller ifrån ett arbete i Voxna bruk där järn har framställts sedan 1726 och dubbla patronat fanns upprättade. Andra kunde vara pilgrimer som ville ansluta till S:t Olavsleden och slutligen nå Trondheim. Eller så skulle man bara på besök några byar bort. Gamla landsvägen omtalades under 1800-talet som en av landets vackraste vägar. Och Voxnadalen som sådan benämnd av naturskildraren Hans Lidman som ”Den sjungande dalen”.  Så här har funnits att se och höra. ”Här råder stillhet, här är icke skönheten en sliten fras. Och här finns den ljuva ensamheten, det innerliga lugn som en sliten fras. Och här finns den ljuva ensamheten, det innerliga lugn som en stormig värld på allt sätt försöker förkväva”.

Den som idag vill följa pilgrimsleden Hoppet från S:t Olofs kapell till Ovanåkers kyrka vandrar nerför backen mot väg 301. Över älven och under vägen, förbi sopstationen och bort längs landsvägen. Inför den röda bron över älven svänger vi höger (mot sydost) och stannar på södra sidan om Voxnan. Utmed landsvägen görs ett antal stopp. Milstolpar passeras, liksom olika gårdar, den sista vid namn Hoppet. Framme i Ovanåker är kyrkan och dess omgivning en underbar plats att runda av vandringen, Buss 100 går tillbaka mot Edsbyn (eller Söderhamn) nere vid vägkorsningen.