” Var inte rädd ! Tro bara"

” Var inte rädd ! Tro bara. ”
Det handlar om en dödssjuk flicka. Jairos, synagogsföreståndaren i Kafarnaum, har stått länge och spanat ut över Gennesarets sjö. Tidigt på morgonen kom han och nu anar han den lilla fiskebåten ute på vattnet. Jesus hinner knappt ur båten förrän Jairos rusar fram med sin bön: ” Mästare, kom fort, min dotter håller på att dö i feber! ”
Jesus följer med honom upp genom gränderna, men någonstans på vägen kommer hans husfolk springande och säger: ” Din dotter är död. Det är ingen mening att besvära Jesus längre ”.
Det är då Jesus säger de märkliga orden: ” Var inte rädd. Tro bara ”. Tro på vad? Den som är död är väl död. Vad finns mer att hoppas på?
Men Jairos har sett vad Jesus kan göra, så han följer med . För om han inte bara vänder om och låter fadern gå hem och begrava sitt barn utan tar honom med sig hem, så kanske, kanske, det finns hopp även om flickan är död. Mot allt förnuft förstås, men ändå.
När de kommer fram är huset redan fullt av begravningsgäster; flöjtblåsare och gråterskor, som det brukar bli när någon är död. Den döda måste ju i jorden innan solen går ner.
Men Jesus kör bort dem med orden; ” Gråt inte! Flickan är inte död, hon sover.! ” Och får hånskratt till svar. Givetvis; alla vet ju att hon är död.
Men Jesus tar med sig föräldrarna, och de tre lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes, in i rummet där flickan ligger. Han böjer sig ned, tar hennes hand och säger: ” Talita koum ”- lilla flicka, res dig upp! Vi hör fortfarande orden på arameiska så¨som Jesus sa dem. Petrus, som var med, glömde dem aldrig och det är han som har berättat dem för evangelisten Markus, hans grekiske tolk.
Och det som nu händer är verkligen mot allt förnuft. Den 12-åriga flickan reser sig. Hon lever igen.
Vi kan lugnt utgå ifrån att hon inte var skendöd, lika lite som Lasarus ( Joh.11) som legat 4 dagar i graven när han blev uppväckt från de döda.
Det som händer här är lika omöjligt som att Jesus uppstod från de döda och lever nu genom sin Ande. Ändå har det hänt. Det visar vad Jesus menar att flickan inte är död, hon sover.
Döden är en sömn som Gud kan väcka oss upp ifrån. Man kan göra sig löjligt över denna orimliga tro, men de som var med den gången i kafarnaum kunde förstås inte tvivla: döden är en sömn, och den lilla flickan vaknade faktiskt. Och det ska också vi göra. Jesus ger två alternativ efter döden; ett liv i glädje och frid hos Gud och ett liv i mörker och olycka, utan Gud. Vi är helt fria att välja, och valet är inte svårt; det räcker med en enkel bön till Gud, så är du där. En bön om att Gud ska vara med mig, nu och alltid. Var jag än hamnar, hur det än går och vad jag än gör. Guds kärlek och förlåtelse har ingen gräns, den finns där alltid. Om jag behöver den och vill ha den.
Markus 5:21-24,35-43.