Lyssna

När du går igenom vatten är jag med dig...

När du går genom vatten är jag med dig…
…när du går genom eld ska du inte bli svedd… ( Jes. 43:2 )
Det är Gud som talar. Han lovar sitt folk att han ska skydda dem från eld och vatten.
Ibland undrar man hur profeterna vågade ta till så stora ord, för de visste ju lika väl som alla andra att de inte håller. Gud räddar inte alla som är i fara, vare sig på haven eller från eld.
Inte heller Guds eget folk judarna har haft något speciellt beskydd. I mitten av 1900-talet hade nazisterna nästan lyckats utrota dem. Elden i krematorierna brann dygnet runt.
Så hur ska vi se på alla dess bibelord som verka lova saker som smulas sönder av verkligheten? Kanske är tro och religion i själva verket bara verklighetsflykt; fromma sagor som godtrogna människor håller fast vid. Halmstrån att klamra sig fast vid i en hård och kall tillvaro.
Psykologen och författaren Victor Frankl, som överlevde utrotningslägret Auschwitz, har skrivit en känd bok med titeln ” Livet måste ha en mening ”, där han funderar över vad som gjorde att somliga gav upp medan andra lyckades överleva, trots att de levde i samma vidriga situation. Han kommer fram till att skillnaden är att de som överlever lyckas hitta en mening också i det meningslösa. De kan se igenom, hålla hoppet uppe, ja faktiskt fly från den verklighet de faktiskt lever i. De drunknar inte under trycket från ondskan, utan finner om än så bara en liten spirande planta på lägergården, och den håller dem vid liv.
Frankl beskriver hur tro och hopp kan hålla oss uppe, ge oss livsmod och hindra oss från att ge upp. Han menar att det inte nödvändigtvis måste vara en traditionell tro på Gud, men en tro som håller måste vara en tro på att det går att hitta mening i livet. Även i de mörkaste stunderna. Även när vattnet håller på att dränka mig och lågorna slår upp och hotar att döda mig. Frankl miste som många andra sina familjemedlemmar i lägren, och någon Guds räddning fick de vänta förgäves på. De som överlevde fick leva vidare med sorg och saknad och många varför. Det onda som hänt har ingen mening. Det är inte straff, inte uppfostran, inte Guds mening. Men mitt i det onda som händer kan jag ana en närvaro, Någon som faktiskt är med just där. Därför att han själv har varit där; ,mitt ibland de sjuka och lidande, mitt i vidrigheterna, slagen och korsfäst, dödad. Livet innehåller både ont och gott, ljus och mörker, lidande och lycka. 
Men historien slutar inte med död och nederlag. Att hålla fats vid hoppet är alltid att tro på något som ser omöjligt ut, orimligt och overkligt JUST NU. 
Han som dog på korset dog tillsammans med alla dessa förintade, alla orättfärdigt dömda och fängslade, och tillsammans med oss som också måste dö.
Men efter tre dagar hände det orimliga; han uppstod från de döda.
Tillsammans med alla dem som han dog för; dig och mig, Victor Frankl och alla dessa som han lovat att … 
när du går genom vatten är jag med dig.. och när du går genom eld ska du inte bi svedd!