Vill du bli frisk?

Vill du bli frisk?

Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem.Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: »Vill du bli frisk?« Den sjuke svarade: »Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.« Jesus sade till honom: »Stig upp, ta din bädd och gå.«Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

Text: Joh.5:1-9

Mannen som låg där vid Betesdadammen hade alltså varit sjuk i 38 år. På Jesu tid levde inte så många människor efter 50 år så vi kan nog lugnt gissa att han hade varit sjuk större delen av livet, kanske sedan barndomen. Och det är säkert därför Jesus frågar honom om han vill bli frisk. Det här är faktiskt enda gången Jesus ställer den frågan till en sjuk människa. Alla andra sjuka som kommer till honom botar han. Ibland kan han fråga en människa vad han vill ha hjälp med, men med den här mannen var det ju ingen tvekan om.

Han låg där, svag och kraftlös och säkert tyckte nog de flesta att han var ett hopplöst fall. Ingen verkade tänka på att hjälpa just honom.

Ensam och bortglömd var han, mitt ibland de många olyckliga medmänniskor som låg och väntade på det där märkliga svallet som ibland uppstod nere i bassängen. Då kunde det hända under; en ängel steg ner i vattnet trodde man. Men så var det någon annan som kom före, innan mannen hunnit ropa till sig någon var det för sent. Igen.

Att hamna på livets skuggsida är något som många av oss kan känna igen. Att bli ensam och hjälplös kan drabba vem som helst av oss. Och i mängden av sjuka är det just den mest utsatte Jesus ser. Den slocknade blicken och uttrycket av hopplöshet berör honom djupt. Han som vill ge hopp och tro till oss alla. Och här ser han en som behövde det som allra mest. Och ändå frågar han mannen om han vill bli frisk.

Därför att han visste ju inte om något annat än att vara sjuk.

Hur skulle han klara sig som frisk? Att bara resa sig och ta ansvar för sitt liv, bli självständig och kanske börja arbeta, det är ingen liten sak för en människa som levat hela livet i fullkomligt beroende av andra. Och det kan ju ha sina fördelar att vara sjuk och hjälplös. Jag slipper mycket som andra måste sköta själva. Att bli uppassad, om än snålt och likgiltigt, är kanske ändå bättre än att ta eget ansvar. Fängelse kan kännas tryggare än frihet, om man levat instängd väldigt länge.

Därför frågar Jesus. Han vill veta om mannen har en aning om vilka konsekvenser det kommer att få om han blir frisk.

Han vill inte stjälpa oss, bara hjälpa. Han vill inte skicka ut en sjuk människa till hälsa om den bara lämnar honom eller henne handfallen och vilsen i en obegriplig värld.

Det är av omsorg om mannen som Jesus frågar. Jag tror att både du och jag någon gång i livet-kanske ofta och länge- har bett om att bli friska, men utan att vi blivit det. Vi har fått dras med våra krämpor.

Jag tror att också detta kan vara tecken på Jesu omsorg. Inte att vi ska lida och plågas, men som en del av livets realiteter. Ingen undgår prövningar och en prövning kan föra oss närmare Jesus, det kan många av oss intyga. Nöden driver oss till Gud.

Mannen vid Betsdadammen ville bli frisk, i alla fall såg det så ut.

Och när Jesus kommer, som kan hela, då händer det. Mannen blir frisk, och han tar sin bädd och går. Det ser inte ut som om han tvekar. Helandet ger honom kraft och frimodighet att lämna sjukdomen och det liv han hittills levat. Det är också ett under; inte bara själva helandet, utan att kunna gå vidare, att möta livet och alla de utmaningar som väntar. Också där kommer Jesus att vara

med, som hans medvandrare och hjälpare. Hela livet.