Ängsmattor och biodepåer

Det är kyrkvaktmästarna som har bestämt blandningen av växter på ängsmattorna och blandningen består av ett 40-tal olika sorters växter så som rödklöver, klintar, humleblomster, älgört, rosenskära, ringblommor och mycket mer. Tanken med fröblandningen är att det ska blomma länge i våra ängsmattor – från tidig vår till sen höst. 

Mindre arbete – mer naturvärden.

Ängsmattorna ska bara klippas eller huggas en gång om året för att efterlikna traditionell ängsskötsel. Denna lite mer vildvuxna plats lockar till sig bin, fjärilar, skalbaggar och andra insekter som har nektar och pollen på menyn. De i sin tur lockar till sig hungriga fåglar. 

Biodepåer erbjuder bostad och skafferi åt en mängd olika organismer.

På en del ställen på kyrkogårdarna kan det se lite skräpigt ut. Har man glömt att städa? Nej, och anledningen heter biologisk mångfald. Vi sparar högar med löv, grenar, ris och stockar i så kallade biodepåer. 

En kompost är en form av biodepå. En öppen kompost som legat på samma plats under en lång tid myllrar av liv. Till exempel är den hem för en rad olika snäckor, maskar, tvestjärtar, gråsuggor och tusenfotingar. Har man tur kan komposten också bli ett hem för kopparödlor eller groddjur och kanske en övervintringsplats för igelkottar.

Döda träd är fulla av liv!

Inom naturvård pratas det om ”död ved”. Med det menas döda träd eller rester av träd. Men den döda veden är egentligen inte alls död - den är full av liv! 
Många kan tycka att död ved är oattraktivt då det ser ut som det bara ”ligger och skräpar”, men faktum är att det är högt uppskattat av vedlevande arter!

Ungefär en fjärdedel av Sveriges cirka 4 500 skalbaggsarter är beroende av multnande och nedbruten ved. Förutom insekter tycker också mossor, lavar och svampar om den döda veden. Vissa av gästerna checkar in direkt, andra väntar tills veden murknat.