Vid västra gaveln av den kyrka som fanns på 1700-talet fanns en klockstapel. Klockstapeln hade tre klockor. Storklockan, som fortfarande används, väger 680 kg, har årtalet 1633 och en inskrift "Laetatus sum in his quae mihi dictae sunt in domum Domini ibimus Psalmus CXXII", vilket betyder "Jag blev glad när man sade till mig: Kom vi skall gå till Herrens tempel Psaltaren 122".
Mellanklockan och lillklockan blev omgjutna av Elias Fries från Jönköping 1783 till en klocka, den som nu är vår lillklocka. På den nya klockan står inskriften: "Med ett förbättrat ljud jag kallar folket fram till Gud sin bön för honom göra och ordet aktsamt höra. Uti hans hus och kyrka där honom rättslig dyrka jag klinga skall och till Guds pris."
Det står nämligen i sockenprotokollet att församlingens ledamöter var överens om att låta omgjuta den mellersta klockan och det med den lilla klockans hjälp som är så oduglig så att man därav får en harmoni gentemot den stora klockan.
I boken "Kyrkor som försvunnit och klockor som sjungit" skriver Hasselqvist enligt R. Lindstam: Dessa båda klockor äro af en särdeles god harmonie, men det berättas, at den största hade ett så förträffligt ljud, at hon hördes sju mil, då Jönköpingsbor däröfver harmades och påstodo, att antingen skulle klockan lämnas til staden eller skulle hol drillas på henne, hvilket skedde, och påstås at det samma hol ännu finns, ehuruwäl jag det ej kunde hitta.
