– Behovet av nya kyrkomusiker är jättestort. Vi vet att vi behöver drygt 70 nya per år de närmaste åren. Det vi gör nu på barn och ungdomssidan kan bära frukt om 15–20 år.
Däremellan har vi har tack och lov många pensionärer som gärna jobbar, men det finns risk att det blir vakanser här och där, säger Peter Sjunnesson.
En möjlighet är att rekrytera folk som jobbar med musik på annat sätt idag; frilansande musiker och musiklärare som vill växla yrke.
– De är en växande grupp på kantorutbildningar, inte minst efter pandemin, konstaterar Peter Sjunnesson.
Behovet av nya kyrkomusiker är jättestort. Vi vet att vi behöver drygt 70 nya per år de närmaste åren. Det vi gör nu på barn och ungdomssidan kan bära frukt om 15–20 år.
Vad kan Svenska kyrkan göra för att locka fler att bli kyrkomusiker?
– Kyrkan behöver bli än mer synlig för unga musiker i vardande som en attraktiv arbetsplats. Vi behöver visa dem som står inför sitt yrkesval – och för dem som är villiga att växla yrke – att kyrkan är en god plats att verka som kyrkomusiker – konstnär och teolog i ett.
– Bland annat kan detta ske genom att det för barn och unga i varje församling erbjuds undervisning i piano och orgel och genom att körverksamheten för barn ges resurser och uppmärksamhet på alla nivåer. Att få nyckeln till kyrkan, både bokstavligt och bildligt, säger Peter Sjunnesson.
På vilka fler sätt kan kyrkomusik för unga stärkas?
– I många församlingar arbetar flera medarbetare kring en konfirmandgrupp medan det fortfarande ofta är en kyrkomusiker per kör. Här kan man fundera på möjligheter att stärka körarbetet med fler – anställda eller ideella.
– Jag tänker också att de barn- och unga som finns i en god musikalisk församlingskontext är lättare att värva till ett yrke som kyrkomusiker, än i en församling där det inte händer mycket för unga. Vi kan inte bara satsa på orgelundervisning, vi måste också ha barn- och ungdomskörer av olika slag i en församling och en god miljö i övrigt för barn och unga, med konfirmandverksamhet, ungdoms- och caféverksamhet, säger Peter Sjunnesson.
Text: Nils Sundström. Tidigare publicerad i Ducatus nr 4/2024