Så jobbar vi med säker arbetsmiljö

– Jag tycker att säkerhetstänket och det systematiska arbetsmiljöarbetet inom samfälligheten är bra, men det kan alltid bli bättre. Då är kontinuitet, ständig uppdatering och medvetenhet hos alla medarbetare väldigt viktigt, säger Cissi Hammer, avgående förvaltningschef.

Hon betonar att säkerheten tas på stort allvar och betydelsen av ett öppet samtalsklimat där det på ett respektfullt sätt går att prata om när något gått fel. Oavsett vem som orsakat händelsen.

– Det är en förutsättning för att fånga upp saker, få till en fungerande tillbudsrapportering och lära sig av det som händer i vardagen, säger Cissi Hammer.

Till det vardagliga hör också att vara medveten om risker för förslitningsskador vid monotona arbeten under lång tid. Där ersätts kontinuerligt tunga fysiska moment med nya maskiner, men även arbete med maskin kräver variation och rotation av sysslor.

– Vi är också noga med att maskiner som man sitter i har rätt ergonomisk stol som dämpar stötar till exempel när man gräver, säger Kristian Andersson, enhetschef för bland annat samfällighetens gräveri.

I hans grupp finns 15 grävare som gräver 700 kistgravar och genomför 4 000 gravsättningar per år. I arbetsmomenten ingår att bära och lyfta och en del grävning görs fortfarande för hand.

­– Det går inte att komma åt överallt med maskiner. Då är det viktigt att turas om och att ge handräckning så att de som gräver inte behöver kasta upp jord och lera, säger Kristian Andersson.

Precis som på krematorierna och inom den allmänna kyrkogårdsskötseln är alla arbetsmoment riskbedömda och gås igenom vid den årliga arbetsmiljöronden.

Olika aspekter av den fysiska arbetsmiljön är också en stående punkt på de personalmöten som hålls varje vecka, liksom på månatliga arbetsplatsträffar (APT).

– Där påminner vi varandra om vikten av att använda skyddsutrustning som hjälm vid gravgrävning. Alla förstår ju egentligen att användandet av skyddsutrustning handlar om den egna säkerheten, säger Kristian Andersson.

Just att gräva och fylla igen gravar är de farligaste arbetsmomenten som görs på en kyrkogård och 2007 inträffade en dödsolycka i Skåne där en person klämdes av en jordlåda.

– Men jag tycker att medvetenheten om riskerna har blivit mycket större. Där har det hänt mycket bara under de senaste fem åren, säger Kristian Andersson.

När Ducatus besöker Östra kyrkogården en kall dag i januari med tjäle i marken håller Anders Börjesson och Krister Karlsson på att gräva för gravsättning av en urna. Efter att de värmt upp marken med ett gasoltråg använder de ett elektriskt jordborr med åtta centimeter större diameter än normalt.

– Om centrumhålet blir större från början slipper vi hugga så mycket med stolpgrävarna. Då tar det inte lika mycket på våra axlar, förklarar Krister Karlsson.

För att skapa systematik i arbetsmiljöarbetet använder Göteborgs begravningssamfällighet checklistor för både den fysiska och den psykosociala arbetsmiljön. Till det kommer noggranna instruktioner om hur maskiner ska handhas. Arbetsgrupperna för också löpande diskussioner med skyddsombudet om saker som kan förändras och förbättras.

Att det ger resultat bekräftas av Roger Johansson som är chef för samfällighetens krematorium.

– Att arbeta som krematör är helt annorlunda än för tio år sedan. Det ställs mycket högre krav på kunskap och jobbet är mer tekniskt avancerat med datastyrda ugnar. Därmed har även säkerheten ökat, säger Roger Johansson.

I dag hanteras alla kistor med en truck som även väger kistan och skickar data till ugnen som väljer rätt program för kistan. De enda lyft som görs för hand i krematorierna är lyft av urnor.

De största utmaningarna för Roger Johansson och hans medarbetare är värmen från ugnarna samt att förhindra rökutsläpp från förbränning av kistor och i dammpuffar från metallåtervinningsaska. 

– Vi har byggt bort risken för dammpuffar vid hantering av metallåtervinningen i den gamla krematoriedelen och vi ser över möjligheten att göra det även i den nya, säger Roger Johansson.

De få olyckstillbud som inträffat har handlat om att någon bränt sig på en askpotta eller gått emot en varm raka.

I den personliga skyddsutrustningen ingår kläder som inte antänds av små gnistor eller värme, täckta skyddsskor, skyddsglasögon (slipade om personen har synfel) och förlängda svetshandskar för arbete vid ugnen.

– Det är inga problem alls att få krematörerna att använda skyddsutrustningen. Det beror säkert på att vi pratar mycket om det och utbildar oss. Säkerhet och arbetsmiljö finns hela tiden på dagordningen, säger Roger Johansson.

Han återkommer till samtalens betydelse när han pratar om att krematorieverksamheten är speciell. Det handlar om att hantera döda människor, vilket kan skapa känslor och reaktioner som inte alltid kan förutses.

– Den som är ny får gå med en handledare den första tiden. Vi har också en bra gruppdynamik där medarbetarna berättar om något känts jobbigt. Det är en kultur som fanns här redan när jag kom hit för tre år sedan. För en del kan det även kännas svårt att kremera någon anhörig eller vän, andra vill gärna göra det. Där får den enskilda själv bestämma, säger Roger Johansson.

Thomas Sandsten har arbetat på kyrkogård i 48 år och ska gå i pension senare i år. Ibland jobbar han uppe i en skylift för att till exempel kunna såga ner träd. Ett moment där det gäller att ha koll på säkerhet och arbetsmiljö.

– Sådana här dagar blir det väldigt kallt om händer och fötter upp i skyliften, oavsett vad klädsel. Då får jag ta mig ner och värma mig mellan varven, säger Thomas Sandsten.

Och körkortet för motorsåg, som egentligen gäller livet ut, måste i Göteborgs begravningssamfällighet förnyas vart femte år. Det tycker Thomas Sandsten är bra:

– Ja, eftersom vi inte använder motorsåg i skylift jätteofta är det lätt att bli lite ringrostig mellan gångerna.

Hans chef på skötselavdelningen var tills nyligen Annika Ström Öberg som i januari 2024 i stället blev chef för kansli och HR på Göteborgs begravningssamfällighet.