Snavlunda kyrka är belägen vid den naturliga och äldsta förbindelseleden mellan norra vätterbygden och slättbygden i mellersta Närke. Under senare delen av medeltiden fick vägen genom Snavlunda en speciell betydelse som förbindelseled mellan klostren i Vadstena och Riseberga och bar namnet Pilgrimsstigen.
Redan under 1100-talet fick Snavlunda sin första kyrka. Den nuvarande lär vara den tredje stenkyrkan på samma plats. Av den äldsta romanska kärnkyrkan finns en murrest i sydväst, murad av sandstenskvadrar med spår efter den ursprungliga trånga portalen. Redan under medeltiden har den utvidgats till en lång men smal kyrka som varit försedd med torn, men klockorna hängde i en stapel, placerad på åkern mellan kyrkan och prästgården, den sk. Stapellycke äng.
Denna kyrka har också haft en sydportal i koret, ”prästadörren” och ett tredelat fönster i öster. Dessa igenmurades vd nästa ombyggnad men finns bevarade som nischer, porten inåt kyrkan och ett av fönstren inåt sakristian. Utvidgningen 1767 skedde åt norr och öster då också ett nytt torn uppfördes. Ny sakristia byggdes öster om koret över den Stiernflycktska gravkällaren.
Under 1800-talet skedde vissa förändringar i kyrkan, läktaren, tillkom, den första orgeln byggdes 1852, 1887 förstorades fönstren och murarna putsades invändigt och 1897 insattes järnkaminer.
På 1930-talet blev kyrkan grundligt restaurerad såväl till det yttre som det inre. Skiffertaket lades och tornhuvets övre del fick kopparplåt.
Åren 1937-1938 drogs värmeledning in och värmekällare byggdes under korets norra del. Nytt golv lades in på betongbjälkar, bänkarna byggdes om, i koret minskades antalet bänkar. Väggar och tak rengjordes, träinredning målades, innanfönster med antikglas i blyinfattning sattes in. Altaruppsats och predikstol renoverades och återfick gamla färger. Sprickor i muren från jordskalvet 1905 lagades.
Inventarier
Altaruppsatsen i barockstil tillkommen i två omgångar.
1644 skänktes mittpartiet av Nils Stiernflycht på Tjälvesta säteri. Konstnären till mittpartiet är okänd, den föreställer nattvardens instiftande.
Då kyrkan byggdes ut på 1760-talet blev altartavlan ombyggd av bildhuggare Johan Ebbe från Nora, tydligen bekostad av J L Stiernflycht på Tjälvesta, och en kronolänsman G Engnell, vilket framgår av en inskription på altartavlan: 1769 Då Carlsson herde war och detta året lopp- Har Ebbes snälla hand fått Altar-Taflan opp.
Ramverket pryds av två kvinnofigurer, symboliserande Tron och Hoppet, iklädda försilvrade dräkter (nu oxiderade) och förgyllda band. Det hela kröns av en gyllene sol med Gudssymbolen, triangeln, i mitten, i vilken är inskrivet ”Jahwe”, dvs gudsnamnet på hebreiska.
1965 skänktes ett krucifix av malm, utfört av konstnären Erik Sand, Strängnäs, till minnet av postmästaren Bertil Sörberg, från Snavlunda. I sakristian finns ett krucifix i päronträ, från Oberammergau, skänkt av kyrkliga syföreningen.
Predikstolen
1791 är predikstolen tillverkad och insatt i kyrkan. Den är i rokoko i form av en urna med upplyft lock-baldakinen- och tillverkad av örebrosnickaren Halldén. Målningarna är gjorda 1938 av konstnären Torsten Norberg, samma man som gjort altarmålningen i Hammars kyrka. Föreställer Jesu dop, korsfästelse och himmelsfärd.
Orgelns fasad är från 1852, från en tidigare orgel byggd av A.V. Lindgren. Nuvarande orgel är byggd och insatt 1943 av Åkerman&Lund. Sundbyberg. (12 stämmor)
Dopängeln är en av Snavlunda kyrkas rariteter. Den är troligtvis från 1700-talet. Här har också funnits en dopfunt, vars rester finns i vapenhuset. Dopängeln är snidad i trä av okänd konstnär.
Kyrkans nattvardssilver stals vid ett inbrott 1871 och återfanns aldrig. Märken efter tjuvarnas järnspett syns än på dörrposten till sakristian.
I sakristians kista förvaras ett åldrigt oblatjärn, smitt av myrmalmsjärn. Fördjupningarna för oblaterna är försedda med gamla Kristus-symboler.
Baner och epitafier
På södra korväggen hänger två huvudbaner för Stiernflychtska ätten, sk begravningsbanér. På motsatta väggen hänger ett sk epitafium (en minnestavla över en död person )
i kolmårdsmarmor över J. Burenstam och hans hustru Beata von Rosen. Bägge ätterna hör till Tjälvesta säteri, och är socknens adliga släkter.
Kyrkans klockor
Storklockan är gjuten 1695 och lillklockan 1697. Båda klockorna har inskriptioner som berättar om deras tillkomst. Tyvärr så är den stora klockan spräckt och har mist sin ursprungliga klang.
Kyrkan rymmer 250 personer.