Nu på hösten när mörkret lägger sig över vårt land, går många till sina anhörigas och käras gravar för att lägga ner gravblommor och tända ljus i lyktor. Det är en fin och god tradition.
Kanske har även du i år fått ta avsked av en kär och nära person och besökt en begravningsgudstjänst i en av våra kyrkor eller i gravkapellet. En familjemedlem som gått bort, en livspartner, en vän, granne eller arbetskamrat? Att få vara med om begravningen är en viktig del i sorgeprocessen och våra begravningsgudstjänster är därför alltid offentliga för alla som sörjer – även om den ska ske i kretsen av de närmaste.
Under begravningsgudstjänsten lägger prästen ofta jord på kistan och säger
”Av jord är du kommen, jord ska du åter bli. Jesus Kristus ska uppväcka dig på den yttersta dagen.” Dessa ord riktar sig inte till den döde i kistan utan till de som sitter i bänkarna, för orden är en påminnelse till oss alla om vår egen dödlighet.
När man är med på en begravning så börjar man ibland också fundera över sin egen begravning: hur skulle jag vilja ha det? Hur går det till egentligen? Ibland pratar människor om det, hemma eller på jobbet. Det är bra, för det kan vara en hjälp som underlättar för de anhöriga att sköta om begravningen i den avlidnes anda.
Men eftersom vi – lyckligtvis – inte så ofta är på begravning är det ofta också stor osäkerhet om hur det fungerar.
- Vad får man välja?
- Vad ingår i min medlemsavgift i kyrkan?
- Vad ingår i min begravningsavgift om jag har bestämt att lämna mitt medlemskap i kyrkan?