Risken för att han skulle tvingas strida i den syriska armén blev allt större. Till jul hade rösterna börjat höjas om att vi måste stänga gränserna – det gick inte längre. Då började en bild spridas på Facebook, i bilden fanns två staplar, en stapel som representerade hur mycket pengar som vi beräknades spendera i julhandeln 2015, den andra stapeln representerade vad invandringen ”kostade” Sverige. Stapel nummer två var inte ens en tiondel så stor som stapel nummer ett.
Det är inte staplarna i sig som gör att jag minns det här inlägget, det är kommentarerna under som i stort sett alla var olika versioner av ”Jag får väl göra vad jag vill med mina pengar?” trots att ingen sagt något annat.
I kyrkoåret befinner vi oss i trefaldighetstiden, och just nu handlar söndagarnas texter mycket om hur vi hör ihop med varandra, och hur vi ska vara mot varandra. Jesus ger oss exempel på vad det är att vara en medmänniska, att det inte alltid är dem som är mest lika oss som är våra medmänniskor.
Budskapet är att vi hör ihop, att vi alla är älskade och att vi ska se på varandra med den blick som Gud ser på oss. I en av texterna under den här perioden läser vi om hur Kain dödar sin bror Abel, och som på Guds fråga om var Abel är svarar: ”Ska jag ta hand om min bror?”. Genom resten av bibeln är det som om Gud försöker få oss att förstå: Ja! Du ska ta hand om din bror, om ditt syskon, även om ni inte har blodsband.
För vi hör ihop på så många sätt. Genom dopet hör vi ihop med alla kristna i hela världen, de är våra mostrar och farbröder, våra syskon, våra barn och våra brorsöner. Vi hör också ihop för att vi alla härstammar från samma person, inte en biblisk Eva, men ändå en Eva. En kvinna som levde i Afrika för 100.000-200.000 år sedan, forskarna kallar henne för mitokondrie Eva. Hon är hela mänsklighetens urmoder, vi kommer alla ur hennes DNA, alla människor är våra syskon, eller i alla fall avlägsna kusiner.
Vi är beroende av varandra och vi hör ihop. Så kanske borde vi då och då fundera över vad vi kan dela med oss av till andra.
Emelie Ekelund
