Vid elvahundratalets mitt byggdes den första kyrkan vid den väldiga ek där den fromme Kjettil i by firade gudstjänst med sitt husfolk. Denna kyrka var förmodligen timrad, kanske brann den, kanske revs den för att ersättas med en stenkyrka under 1200-talet. Denna har sedan tillbyggts flera gånger fram till 1802 då den så gott som nybyggdes.
Vår nuvarande kyrkobyggnad kom alltså till 1802 och byggdes i enlighet med dåtidens mode, det vill säga som en stor vit lada med plats för socknens halva befolkning. Kyrkan rymmer 300 personer varav 70 på läktaren. Något torn kostade man inte på sig utan byggde i stället en ny klockstapel eller snarare ett klockhus på kullen ovanför klockargården. Där byggdes också kyrkstallet. De två klockorna sköttes av två ringare, som under en gudstjänst ofta fick rusa tre gånger uppför backen.
De sista ringarna i klockhuset var två bröder Blixt.
I klockhuset förvarades också de begravningskistor som en bysnickare tillverkade till enkelt folk.
Det dröjde ända till 1820 innan orgelläktare och orgel kunde påbörjas. Historien om detta är märklig och ovanlig. Efter åtskillig debatt kom orgeln att byggas av en mjölnarson från Ringarum och arbetet tog nio år innan det var klart.
Tornet har en speciell historia. Fyra ogifta syskon Andersson i Långserum hade ärvt ett hemman och genom flit, sparsamhet och försakelse samlat på sig ett, för den tiden, ansenligt kapital. Systern dog först och de tre bröderna beslöt då att skänka församlingen 20.000 kronor avsedda till uppförandet av ett kyrktorn. Året var 1916 och det skulle dröja ytterligare tio år innan bygget kunde påbörjas, ty då fick man överta teglet från den stora fabriksskorstenen i Borkhult i samband med fabrikens rivning.
Tornbygget klarades av på två år och 1928 kunde klockorna hämtas ner från klockhuset för att monteras i tornet. Inget av syskonen fick dessvärre se tornet färdigt.
En hel del medeltida föremål finns kvar, t.ex. krucifix, madonna och dopfunt.
År 1885 gjordes en invändig ombyggnad i den nuvarande kyrkan. Det stora triumfkrucifixet på korväggen flyttades och ersattes av en predikstol, som hängde på väggen rakt över altaret. Den nåddes via sakristian och en liten dörr i korväggen. Arrangemanget togs bort vid renoveringen 1927, varefter krucifixet åter intog sin rätta plats.
Det finns en skiss som visar en jämförelse mellan den gamla kyrkan som den troligen såg ut omkring 1800 innan den nya byggdes. Den gamla sakristian finns kvar med sina valv och användes förr som en någorlunda säker förvaringsplats för kyrkböcker, kyrksilver och skrudar.