Texten nedan är från en artikel som vår präst Kristin Kalmelid skrev förra sommaren.
”Kärt barn har många namn. Ställtid, mikropaus, stillhet, bara vara,
medveten närvaro, eftertanke, bön…
Det som menas är inte ett tomrum utan istället ett rum med plats för tankar, känslor, förnimmelser, frid, kort sagt, ett rum för det som pågår inuti. Ett rum utan krav, utan påverkan från andra, utan tidspress. Var finns det?
Många finner det i naturen, ute i skogen, på sjön eller på en plats med fin utsikt. Den friska luften och de mjuka ljuden gör gott för kropp och själ. Inte undra på att fiske är en så populär sysselsättning och att vandringsleder breder ut sig överallt i vårt avlånga land. Om du ändå är där ute, prova att luta ryggen mot en tall eller prata med myrorna.
I en skön vrå hemmavid, bakåtlutad i favoritfåtöljen kan allt det vi bär med oss få stillna för en stund och i den tryggheten väger bördorna mindre.
Tänd ett ljus och försjunk i lågan eller blicka in i en hel brasa som sprakar. Tillsammans med andra eller för dig själv, det är olika, som man vill ha det.
Andra hittar hem i musiken där sinnet kan vila i harmonierna och rytmen. Orden i en sång talar till oss med särskild kraft, våra upplevelser speglas och bekräftas och vi känner oss mindre ensamma om det som berör oss.
De stunderna är gläntor som hjälper oss att bryta vardagens flöde och lyfta oss ut ur bruset. Gläntorna ger oss möjlighet att känna det vi känner tills känsloströmmen klingar av och att låta tankarna löpa tills tankeströmmen stillnat. Friden väntar inte långt borta, stillheten och friden där kraft kan samlas och återhämtning ske, där relationer kan djupna och där du kan vara lite snäll mot dig själv.
I stillheten som finns bakom bruset är det inte tyst, det finns ljud – dina egna pulsslag, vinden, en fågels sång eller knäppningarna i husväggen. Till och med i musiken finns tystnader och pauser, det är i dem som musikens energi skapas.
/Kristin Kalmelid, präst i Avesta Grytnäs pastorat