Kyrkan i Barkåkra

Den ursprungliga delen av kyrkan är grund- och murpartier av långskeppet. På 1400-talet tillkom koret i öster. Ett vapenhus byggdes också på södra långsidan. Kyrkan fick då också sitt tidstypiska trappgaveltorn i väster.
Den förmodligen mörka och murriga 1100-talskyrkan blir ljusare. Långhuset förses med valv. Hålen i valven, s.k.”skvallerhål” har inget med den nutida betydelsen att göra. Det har i själva verket en byggnadsteknisk funktion.

Kyrkorna på den tiden var inte uppvärmda och för att inte fukten i valven skulle frostspränga teglet fick det rinna ut ur hålen. Det naiva målandet kring själva hålen får kanske ses som någon form av medeltida grafitti.

Målningarna i valven gjordes också vid denna tid. Valvbågarnas ribbor fick en enkel utsmyckning med röda, vita och gråa fält samt slingor. I kryssvalven finns olika kosmiska symboler som liknar skovelhjul och kompassrosor. Målningarna symboliserar Guds allmakt.

Ingången genom tornets västfasad tillkom först 1861. Män och kvinnor hade tidigare åtskilda ingångar på långsidorna. Männen gick in den södra vägen och kvinnorna från den norra sidan. 1826 byggdes en sakristia vid den östra gaveln ut mot stora vägen. 1924 restaurerades kyrkan. Den gamla sakristian revs och altaret framflyttades. Bakom altaret gjordes en avskärmad plats för det som nu är kyrkans sakristia. Den norra tillbyggnaden, ”nykyrkan” tillkom 1802 och var en utvidgning av Engeltoftas gravkor. ”Nykyrkan” byggdes om 1924. Det är här vi idag finner kyrkans orgel.

Den nuvarande orgeln i nykyrkan är mekanisk, byggd av Tostareds orgelfabrik och invigdes 1994.