Ligger på en ö i västra Silen
Kyrkan i Vårvik är, som ett resultat av öns topografi, orienterad i nordsydlig riktning med koret i söder. Läget vid sjön valdes sannolikt ur kommunikationssynpunkt då vattenvägarna var att föredra framför otillgängliga vägar och ridstigar på land. Den omgivande bygden karakteriseras också av ett rikt system av sjöar och älvar som följer landskapets omfattande sprickdalar. Kyrkan har två kända föregångare. En medeltida stavkyrka kan ha legat vid Kyrkåsen på östra sidan av sjön, och ett krucifix, en dopfunt och en ornamenterad bräda vittnar om dess existens. Stavkyrkan ersattes 1656, eller 1662, av en annan träkyrka som låg cirka femhundra meter sydväst om dagens kyrkplats.
Den nuvarande kyrkan i nyklassicistisk stil är som helhet bevarad sedan byggnadstiden 1843-46. Ritningar upprättades av den välkände stockholmsarkitekten Johan Fredrik Åbom på överintendentsämbetet, som också ”överarbetat” ritningarna för kyrkorna i Tösse i Dalsland samt Bogen, Högerud och Lekvattnet i Värmland. Byggmästare var länsbyggmästare Carl Sahlin. Kyrkan präglas utvändigt av den dominerande lanterninen, det så kallade lykthuset, vilken kröns av en åttakantig överbyggnad med ett förgyllt kors. Motsvarande konstruktion finns på Tösse kyrka. Sedan gammalt tänds en lykta i huven varje kväll, och kanske skulle ljuset vägleda de som färdades på sjön.
Sevärt inne
Kyrkorummet karakteriseras av en klassicistisk altaröverbyggnad i form av en tempelgavel som bärs upp av två pelare med joniska kapitäl. På tympanonfältet står texten ”tackom och lofwom herran”. Överbyggnaden flankeras av två sidorum med övre läktare. Altarutsmyckningen, framför korfönstret, utgörs av ett förgyllt kors och en trärelief med motivet ”Det stora fiskafänget” tillverkad av Lennart Calås. Predikstolen är sannolikt ursprunglig, men omgestaltades 1976 då den försågs med snidade evangelistsymboler, formgivna av konstnären Eskil Odenbrand, Mustadfors. Vid dopplatsen finns en altaruppsats från 1714 samt den medeltida dopfunten i täljsten. I kyrkan finns också ett medeltida processionskrucifix med emaljinläggningar, vilket är ett så kallat limogesarbete tillverkat i södra Frankrike på 1200-talet. Den samtida brädan från stavkyrkan, med romansk växtornamentik, finns nu i Statens historiska museum.
Kyrkogården
Kyrkogården anlades 1871 då begravningsplatsen vid den gamla kyrkplatsen togs ur bruk. Området upptar större delen av ön och bland gravvårdarna finns flera smidda gravkors.
