Det är torsdagskväll, klockan närmar sig sju och besökare i olika åldrar kommer till Bergakyrkan. Kyrkan är sparsamt upplyst och inger en rofylld stillhet när vi samlas till ”Stilla mässa”. Någon kommer från en hektisk dag med många möten, någon från en dag i ensamhet som kanske inte är självvald, några konfirmander kommer direkt från sin träning. Här i kyrkan möts vi för att dela en stund i frid och kravlöshet.
”Stilla mässan” är en form av meditationsgudstjänst som firas varje torsdagskväll klockan sju då kyrkklockan välkomnar och ger oss möjlighet att lyssna inåt, att slappna av, begrunda och reflektera, frihet att släppa alla tankar för en stund och bara vara.
Gudstjänsten har en tydlig form, en struktur som är sig lik från gång till gång. Stillheten inramas av gemensam sång, en mix av psalmer och Taizesånger, meditativ musik och ibland medverkan av någon från våra ungdomskörer. Prästen håller ingen predikan, mera en kort betraktelse ofta följd av tystnad. Den tysta stunden är kanske inte så lång, men många av oss är ovana vid att bara stanna upp, öppna dörren till de egna tankarna och känslorna. En stressad, bekymrad och ansträngd själ kan ha svårt att ”landa” i det meditativa lugnet. En annan välkomnar det med tacksamhet och känner omedelbar ro.
Mässan avslutas alltid med stillsam musik som postludium och vi bara lyssnar. Denna meditativa musik tonar snart ut och vi lämnar kyrkan, flera av oss redan med längtan till nästa vecka. Att fira den här gudstjänsten är som att ge sig själv en present – en liten oas av tid bara för mig, och Gud – vad man nu än lägger i det begreppet. Samtidigt tänker jag att den här gudstjänsten kan vara något för dig som är ovan vid kyrkan. Det är bara att komma hit, se och lyssna. Konstigare än så behöver det inte vara och kanske kan det ge balans och harmoni även åt din vardag.
Hans-Ingvar Hansson