Skuttunge kyrka

Skuttunge socken i Bälinge härad har en topografi som är en sammanfattning av det uppländska landskapet. I öster finns den uppodlade lerslätten med en del av Uppsalaåsen; i väster vidtar den skogklädda moränmarken med utdikade myrar och längst i norr en mindre bergslag. Denna variation i landskapet gör tillsammans med landhöjningen att det alltid funnits lämpliga förutsättningar för bosättning och därför finns inom den nuvarande socknen lämningar redan från yngre stenålder.

Kyrkan torde till sina äldsta delar härstamma från 1300-talets början, då den uppförts såsom en rektangulär gråstenskyrka med tegelornerade gavlar i typisk uppändsk stil. Sakristian är eventuellt något äldre än salkyrkan och har en ovanlig rumsindelning: en stor sal och två mindre kammare. Sakristian kan ha tillhört en äldre träkyrka som rivits när gråstenskyrkan var klar. Ursprungligen måste kyrkan invändigt ha haft ett tunnvalv av trä, vilket på 1400-talet utbytts mot de nuvarande tegelvalven. Dessa är tre till antalet och utgör stjärnvalv som vilar på pilastrar. Man lägger märke till att triumfbågen fått en självständig markering. Kort efter sin tillkomst försågs valven med kalkmålningar.

Sedan långhus, sakristia och sedermera vapenhus uppförts, dröjde det länge innan några större förändringar gjordes beträffande exteriören. Takryttaren avlägsnades år 1745 och ny takresning fick kyrkan 1761, och i början av 1800-talet kommer sedan den för kyrkans exteriör mest ingripande åtgärden, tornbygget. Tornet uppfördes åren 1801-1803. Det har ritats av direktören och slussbyggmästaren Gabriel Norenius och murats av Erik Sjöström från Torsåker. Tornuret uppsattes 1833 av Krång Matts Andersson från Dalarna. Då kyrkan genom tornets uppförande fick sin ingång genom dess nedervåning, blev vapenhuset överflödigt och revs. Genom dessa åtgärder erhöll Skuttunge kyrka den yttre profil, som den alltjämt uppvisar mot bygden.

Interiören har genomgått flera förändringar under århundradena. Vid medeltiden hade hela kyrkorummet målningar från golv till tak och inga bänkar. Däremot fanns ett antal helgonbilder och helgonaltaren. Långhuset var skilt från koret genom en korskrank. Ovanför hängde det krucifix som numera hänger på korets norra vägg. Altarskåpet, från 1490-talet är densamma som idag. Under 1600-talet förses kyrkan med bänkar, predikstol (den nuvarande är från 1735) och en läktare till vilken man flyttade orgeln. Det är först under den gustavianska tiden som de stora förändringarna äger rum. Under 1700-talet tas en rad nya fönster upp och gamla förstoras, predikstol flyttas och bänkar görs om. Vidare vitkalkade man väggar och tak. Ytterligare mindre förändringar och tillägg till interiören gjordes under 1800- och 1900talet, t.ex. ett timglas och nytt tak till predikstolen och guldbeklädda detaljer till altartavlan.