Predikan på fjärde söndagen i advent, 20 dec 2015
Mariagudstjänst med dop i Everlövs kyrka
Predikan hållen av kyrkoherde Eva Katsler
Så har vi kommit fram till fjärde advent. Fyra ljus lyser i adventsljusstaken. Det första ljuset lyser för hoppet som Jesus kommer med då han rider in i Jerusalem under glada hosiannarop. De ropen innefattar både rop på hjälp och hurrarop. Det andra ljuset för att påminna oss om att Guds rike är nära, riket som står för rättfärdighet och Guds omsorg, det som blir synligt när vi visar andra och varandra omsorg. Tredje ljuset lyser för det som Johannes Döparen och andra gör för att bereda och bana väg för Jesus och det han står för. Och fjärde ljuset lyser för hoppet som Maria, Jesu mor, och ärkeängeln Gabriel kommer med.
Genom evangeliet idag förs vi till den plats och tid då ängeln Gabriel kom till Maria. Troligt kan vara att Gabriel kommer hem till henne. Han har ett speciellt ärende. Han ska meddela att hon ska få ett barn och att det barnet ska kallas heligt och Guds son. Och han säger de viktiga orden till henne: Var inte rädd, och hon vågar ta emot i tillit att hon ska få den hjälp hon behöver.
Varför ska barnet kallas heligt? Jo, säger Gabriel, därför att helig ande ska komma över Maria och för att den Högstes kraft ska vila över henne. Det gör barnet heligt.
Helig ande och kraft. Det är något som också dopet talar om. I dopet får vi del av helig ande och Guds kraft. I bönen vi bad när vi hällt vatten i dopskålen står det: ”Himmelske Fader, du skapar genom vatten och ande ett folk, som är förenat med dig i Jesus Kristus.” Och i direkt anslutning till dophandlingen i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, bad vi: ”Livets Gud, uppfyll Karin med din helige Ande och hjälp henne att dag för dag leva i sitt dop.”
Alltså har vi alla som är döpta fått del av helig ande och vi är genom dopet förenade med Gud och Kristus och med alla andra döpta, alla som är medlemmar i kyrkan. Vi är ett folk som är förenat i kristna kyrkor över hela världen. Till den stora gemenskapen är vi döpta. Idag har vi blivit en till då vi fått välkomna Karin till livet och in i Guds stora familj.
Och just som en stor familj är vi kallade att leva, i en gemenskap där vi får vara dem vi är och där vi kan dela erfarenheter vi gör i livet. Av den gemenskapen och samhörigheten kan en kraft växa där vi kan inspirera varandra att vara de Jesu lärjungar vi kallas att vara genom dopet.
Så för oss evangeliet idag till vår egen tid och platsen här. Orden som sades till Maria, sägs också till oss: Var inte rädda! I dopet har vi fått löftet om Guds och Kristi närvaro. Gud lovar att vi inte ska behöva vara ensamma. Det finns alltid någon som vill dela livet med oss. Det fick Maria erfara i både glädje och sorg.
Orden ”Var inte rädd”, betyder inte att vi inte kan eller får känna oss rädda. Ibland har vi all anledning att göra det. Men när vi kan erkänna vår rädsla kan det paradoxala hända att vi får erfara att det finns en hjälp att få, att det finns en väg igenom och bortom rädslan.
Vi är kallade att vara Jesu lärjungar, helt enkelt att se och lyssna på varandra och hjälpa varandra. Amen.
Låt oss be:
Livets Gud, hjälp oss att som Maris vila i tillit,
tro på dina löften och övervinna all rädsla.
Ge oss mod att vara starka och svaga,
och närvarande i det oväntade.
Amen.