Predikan på kyndelsmässodagen, 31/1 2016
Söndagsgudstjänst med dop i Everlövs kyrka
Predikan hållen av kyrkoherde Eva Katsler
Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig, säger Jesus och håller fram ett barn i sin famn.
Så har vi idag fått ta emot Liam. Vi hälsar honom välkommen till livet och in i kyrkans gemenskap idag på ett särskilt sätt. Han har idag blivit medlem i Svenska kyrkan och därmed i den stora världsvida kyrkan. Han har fått löftet om Guds ständiga närvaro i sitt liv och bärs av kyrkans omtanke och förböner och har idag själv blivit kallad att vara Jesu lärjunge.
Idag har vi hört om hur det var när Josef och Maria bar fram Jesusbarnet för att tacka för den gåva han var och är. De följde en sed och tradition som de kunde vila i. Och vi får särskilt veta att det betydde mycket för Symeon och Hanna att få vara med vid detta tillfälle. De fick frid och en ro att vila i.
Traditionen vi har i kyrkan att döpa våra små och så välkomna dem till livet och in i kyrkans gemenskap är en tradition vi får vila i. Det krävs inga ord och argument för att följa denna tradition. Det är en sed för föräldrar att följa och få vila i. Det är en enkel liten rit som samtidigt rymmer så mycket, ja mer än ord kan uttrycka. Vi välkomnar en ny liten människa och Gud säger sitt ja till detta barn. Och det händer något med oss som får vara med, precis som det gjorde för Symeon och Hanna. Vi kan röras på djupet av tacksamhet för detta barn och vi får också lämna alla våra goda önskningar för detta barn och också vår oro.
I dopet kallas vi att vara Jesu lärjungar. Det handlar om att se de människor vi möter och kämpa för ett gott liv för alla och ta ansvar för sitt eget liv. Det handlar om att leva i bönens möjlighet, att få samtala med Gud och lämna både oro och be om hjälp och tacka det fina och kraftfulla.
Hanna och Symeon rördes djupt när de såg Jesusbarnet. Vi berörs av Liam. Så är han lärjunge som sprider hopp om framtid och glädje över att vi alla behövs för hans skull. Han är lärjunge genom att bara vara. Så får vi också vara lärjungar genom dem vi är och göra det vi kan. Och det är gott nog. Amen.
Låt oss be:
Gud, tack för Hanna och Symeon som hade blick för dig.
Låt oss se din närvaro i vår verklighet
utan att förstora eller förminska, utan att försköna eller förfula.
Låt oss förnimma hur ditt läkande ljus sipprar in i våra liv
med allt vad de rymmer av ljus och skugga.
Låt oss ta emot gudabenådade ögonblick,
som jubel eller som en ny nyans i det gråa.
Tack för att Jesus föddes in i vår värld för att vara ljus
för oss och för att vårt inre ljus
ska lysa för oss och andra.
Amen.
(Bönen ”Lysa” av Kerstin Hesslefors Persson i Kyrkoårets gudstjänster 2015-2016. En inspirationsbok, s 64.)
Lukas evangelium kapitel 2, verserna 22-40
Jesus hos Symeon och Hanna i templet
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,i frid, som du har lovat.Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk,ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.” Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
Dagens bön
Gud, vår Fader,
vi tackar dig för Jesus Kristus som återspeglar din härlighet.
Öppna våra ögon så att vi med Symeon och Hanna
ser ljuset och prisar ditt namn.
För Jesu Kristi skull. Amen.
Psalmer
787, Nära marken
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.
Låt oss aldrig bli så stora att vi inte ser de små,
larven som kryper och myran som stretar och barn som lär sig gå. Nej! Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.
744, Barn och stjärnor
Barn och stjärnor föds i mörkret utan skydd av våld och vapen. Mitt i mörkret bjuder livet oss att växa som en låga. Ljuset bär oss. Gud är nära i ett litet barn som ser oss. Bär vi barnet i vårt hjärta blir vi bot för världens plåga. Gud är hos oss, ljus i natten, för att hjälpa oss att våga. Ljuset bär oss. Gud är nära i ett litet barn som ser oss. Psalmer som också sjöngs var 248 och 605.
Följande psalmer sjöngs också
248, Tryggare kan ingen vara
605, Gud bor i ett ljus