Predikan på 4 söndagen efter trefaldighet, 19/6 2016
Högmässa i Blentarps kyrka
Predikan hållen av kyrkoherde Eva Katsler
Att inte döma
Kan ett budskap vara mer konkret än det är idag? Ämnet för denna söndag är Att inte döma och de tre texterna för dagen är mycket konkreta.
Profeten Sakarja skriver: ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.”
Det är Guds ord och tilltal så som Sakarja uppfattar dem. De skrevs för mer än 2500 år sedan (ca 520 f Kr) och är lika aktuella idag. Ensamma, föräldralösa och fattiga har vi alltid haft hos oss och åter, sedan andra världskriget, har vi stora grupper av människor som flytt hos oss. Kyrkan och människor av god vilja har gjort och gör mycket för att hjälpa och vi kan alltid göra mer. För detta behöver vi rusta oss med kunskap om olika kulturer och traditioner och kompetens i kyrkan att kunna strukturera och analysera.
Kyrkans diakoni har ställts på sin spets och kräver än mer av kunskap, så att kyrkan inte går in och gör det vi varit med att bygga upp av kommunal och statlig välfärd, men så att vi kan vara Jesu lärjungar i ord och handling till hjälp att skapa möjlighet till gemenskap, språkhjälp och ge kännedom och inblick i det svenska samhället och lära av andra traditioner och kulturer. Att mötas och lära av varandra och av varandras kulturer, seder och mattraditioner kan göra skillnad. Och många andra professioner måste samverka för att ge möjlighet att bearbeta svåra trauman och värna god hälsa.
Paulus skriver i Romarbrevet att alla knän ska böjas och alla tungor ska prisa Gud. Och han fortsätter: ”Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud. Låt oss därför inte längre döma varandra. I stället skall ni se till att ni inte kommer någon broder att snava eller falla. I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent.”
Så kloka, allvarliga och viktiga ord. Vi ska inte döma någon efter vårt tyckande. När vi gör det dömer vi oss själva så det bara ryker om det. Vi ska istället se till att ingen bror eller syster snavar eller faller. Paulus vet att ingenting är orent men att vi kan tycka att det är så, och då är det så för oss. Vi ser det vi vill se.
Tyvärr är detta tal av Paulus också mycket aktuellt. Det har inte gått så lång tid sedan många människor i Orlando träffades för att dansa och festa och blev nerskjutna. Många dog, många sörjer och många känner oro och utsatthet i sina kroppar.
Vi har en stor uppgift i att värna människovärdet och allas rätt till kärlek och trygghet och eget ansvar. Rädsla och hat leder till det allra värsta.
I samband med nyheter kring det förfärliga som hänt i Orlando intervjuades Marc Levengood på radion. Han berättade att han för 16 år sedan blivit brutalt misshandlad. Han hade varit i Mora och kom gående på en trottoar då ett gäng ungdomar kom fram och misshandlade honom svårt. Han berättade att misshandeln ökade då han fallit och låg ner. Att han inte blev misshandlad till döds trodde han berodde på att några tjejer i gänget skrek på killarna som till sist slutade. Han berättade också i intervjun att han, och män i hans generation, i nästan hela sitt liv varit extra observant på sin omgivning på grund av risken för våld. Den där dagen för 16 år sedan hade han precis tagit körkortet och var så glad för detta att han glömde sin vanliga vaksamhet.
Äktenskapsbryterskan i evangelietexten höll också på att falla offer för hatiska män. Men Jesus fick dem att inse att de dömde sig själva genom sitt agerande mot kvinnan och de lommade skamsna iväg.
I en almanacka för kyrkoåret är det en bild för denna söndag som visar en person som sitter på huk och ritar i marken med sitt finger. I kyrkans början rådde svåra förföljelser av kristna. För att en kristen person skulle kunna veta om den person han eller hon mötte också var kristen så ritade han eller hon en halvbåge i sanden. Om den andre var kristen ritade den personen också en halvbåge, så att de båda halvbågarna gav bilden av en enkel fisk. Det var en försiktighetsåtgärd i längtan och kallelsen att verka som kristen tillsammans med andra kristna.
Denna bild är också aktuell i våra dagar. Kristna i många länder, däribland Eritrea och Syrien, förföljs. Enligt International Society for Human Rights drabbar 80 procent av all religiös förföljelse idag troende kristna. Och många människor lever under lika svåra förhållanden för att de älskar en människa av samma kön.
Vår röst är viktig. Det är viktigt att vi gör allt för att undanröja våra rädslor och fördomar och att vi gör allt för att söka kunskap och lära av varandra.
Evangeliet slutar med Jesu ord. ”Gå nu, och synda inte mer.”
Synd är all bortvändhet från Gud. Har vi Jesus för våra ögon, är vi noga med att vårda vårt andliga behov, leva i bön och gudstjänst, så är vi på en väg där vi kan få hjälp och kraft att leva också med de fasansfulla nyheter som möter oss utan att ge upp hopp om värdigt liv för alla. För Gud har alla människor lika värde. Det värdet gäller också oss. Kan vi inse att vi hör ihop med alla andra människor och att vi är beroende av varandra, så kan vi också förstå hur illa vi gör oss själva när vi gör en annan människa illa.
I Guds närvaro har vi möjlighet att ta emot Guds och människors hjälp att leva och verka för allas lika värde. Då dömer vi inte så lätt den vi tycker är annorlunda, utan kan få både hjälp till tolerans och mod att säga ifrån när det behövs, och så vara Jesu lärjungar.
Amen.
Låt oss be:
Gud, det som stör oss hos andra
berör hur vi själva fungerar.
Våra domar är inte nådiga.
Tack för att vi inte behöver
döma och bedöma varandra.
Så skönt att du som dömer
ser kärleksfullt på oss.
Hjälp oss att vara ömsinta
mot oss själva och mot andra.
Lär oss att leva tillsammans
i ömsesidig kärlek och respekt.
Amen.
Bönen ”Kärleksfull bedömning” av Kerstin Hesslefors Persson i Kyrkoårets gudstjänster 2015-2016, s 172.
Sakarja kapitel 7, verserna 8-10
Åter kom Herrens ord till Sakarja:
Så har Herren Sebaot sagt: ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.”
Romarbrevet kapitel 14, verserna 11-14
Ty det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud. Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud. Låt oss därför inte längre döma varandra. I stället skall ni se till att ni inte kommer någon broder att snava eller falla. I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent.
Johannes evangelium kapitel 8, verserna 1-11
Men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”
Dagens bön
Barmhärtige Gud, som upprättar och förlåter,
befria oss från vår lust att döma och fördöma
både oss själva och andra.
Låt nådens ord förvandla våra hjärtan
och vår värld genom Jesus Kristus.
Amen.
Psalm 199:2-5, Den blomstertid nu kommer
De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och lundens gröna träd,
de skola oss påminna Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna, som räcker året om.
Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära och fröjda på en gång.
O Jesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får.
Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår.
Välsigna årets gröda och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.
Psalm 215, Gud din nåd till himlen räcker
Gud, din nåd till himlen räcker, upp till skyn din trofasthet.
Din barmhärtighet sig sträcker längre än en mänska vet.
Låt ditt löftes morgonstjärna lysa i mitt mörker in.
Hjälp mig tro att jag är din.
Skingra, Gud, all tvivlets dimma, låt mig ljus i ljuset se.
Låt i tron mig få förnimma att blott du kan frälsning ge,
att den väg som Jesus banat är den enda jag kan gå
för att liv och räddning få.
Var mitt ljus på livets bana, var mitt ljus i dödens dal.
Låt mig, fri från syndens vana, lagens hot och ångerns kval,
mer och mer det landet nalkas där allt mörker skingrat är,
ty du själv är solen där.
Psalm 399, Vi bär så många med oss
Vi bär så många med oss i bön när vi går fram.
Vad Kristus gav och ger oss, det gäller också dem.
Du dukar bord för alla, här är de döptas hem.
Vi bär så många med oss, o Gud, vi ber för dem.
Vi ber för dem vi saknar då vi församlas här,
för dem som inte anar vad tro och trygghet är,
för dem som vi har sårat med vad vi gjort och sagt,
för dem som vi har hindrat att se din kärleks makt.
Vi tänker på de många som känner andras dom,
På dem som vi har svikit och inte brytt oss om.
Vi ber dig, Gud, om nåden att medan än är tid
få gå med ljus och glädje till dem som saknar frid.
Psalm 754, När dagen fylls av fågelsång
När dagen fylls av fågelsång, när äng och hagar blommar,
när markens hela rikedom förkunnar Nordens sommar.
Då spelar Skaparen och vi är toner i hans symfoni av ljud och ljus och färger.
När vi i tvivel frågar oss om vi är rena toner.
Då svarar Gud: Han lovar oss att Jesus allt försonar:
I vattnets tecken blir du ren, som sommarsolens klara sken i himmelrikets sommar.
Så sänd till oss din Ande, Gud, som dag från dag oss renar,
som små och spridda toners ljud till något stort förenar.
Från ton till ton din lovsång når och klingar som ett skönt ackord bland himmelrikets vindar.
Guds kärleks makt är frisk och stark fast år och stunder vänder.
Hans Ande genom syrar allt, vi vilar i hans händer.
Då spelar Skaparen och vi är toner i hans symfoni av ljud och ljus och färger.
Psalmer som också sjöngs var 337 och 200:2-4.