Predikan till högmässa på Septuagesima, 12 februari 2017 i Blentarps kyrka 170212 – Matt 19:27-30
Predikan hölls av komminister Ann-Louise Hedqvist.
Visst kan man förstå Petrus undran, den var helt klart berättigad. Lärjungarna hade bokstavligt talat lämnat allt; hus, familjer och arbete för att följa sin mästare ut i världen, till en ganska osäker tillvaro. Undrar om det svar de fick gav någon tillfredsställelse, eller om det bara ökade deras osäkerhet. Fast, det är klart, de trodde på en mycket snar återfödelse av världen, inte hade de en aning om, att vi fortfarande väntar, mer än två tusen år senare.
Men nu var det som det var, Jesus hade kallat dem att följa honom, en kallelse som var absolut, de som hade invändningar kunde inte följa med, så var det.
Och precis som Jesus kallade sina lärjungar då, kallar han oss än idag, att göra tjänst för honom. Det kan kanske upplevas som jobbigt, för vem av oss vill egentligen göra som de första lärjungarna fick? Lämna allt och vandra runt med Jesus till olika ställen, och inte sällan blev de bemötta negativt.
Men Jesus vill inte att vi skall lämna våra liv och allt det vi har, lärjungaskapet ser inte ut så idag. Det Jesus vill, är att vi skall lämna sådant bakom oss, sådant som kan ta fokus från kärleksbudskapet som han vill ge oss; att vi skall lämna det som är negativt och gör oss egoistiska, till förmån för att vi istället skall försöka leva med vår nästas bästa för ögonen.
Jesus vill att vi skall leva i kärlek med varandra och på så sätt föra kärleken vidare, Guds kärlek. Det är ett sätt att leva i Guds tjänst. Och orden som sägs som ett direkt tilltal till oss i dopet, äger ständig giltighet:
”Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dig att vara hans lärjunge” –
så är det, och kommer att vara, tills världens återfödelse en gång kommer,
Amen