50-åring som för samman kulturer

Rörvikskyrkan på Prästholmen i Boden är en samarbetskyrka mellan EFS (Evangelistiska fosterlandsstiftelsen) och Svenska kyrkan. Nu fyller Rörvikskyrkan 50 år och en som har varit med nästan hela vägen är den i dag pensionerade kirurgen Håkan Eriksson. Han har rötterna i norra Västerbotten, och kom till Boden för 46 år sedan. 
Han har suttit i styrelsen, ofta som ordförande eller vice ordförande. Det är han och Eskil Johansson som har alternerat och delat på ordförandeposten. 
- Vi brukar säga att vi tar femton år åt gången, säger han och skrattar. 

Den här dagen har Daniel Shirzad satt upp en symaskin på ett av borden. Den med kyrkan nästan jämnårige skräddaren kommer från Afghanistan, och han är en av flera som har konverterat från islam till kristendom. I dag är kyrkan lite av hans andra hem där han bland annat hjälper människor som behöver få sina kläder lagade. 
- I dag byter jag dragkedja på den här jackan. Det känns fint att få hjälpa andra. Rörvikskyrkan är en fin och varm plats, säger han. 
Samtidigt som Daniel syr så fylls hela kyrkan av de mest ljuvliga dofter. Det är husmor Lina Ask som är i färd med att grädda kanelbullar i köket. De som tittar in får med sig en bulle och en kopp kaffe. I vanliga fall är det husmorsassistent Carina Nylander som sköter bakandet, men hon är sjuk den här dagen så Lina hoppar in vid bakbordet. 
- Men det är egentligen till söndagen som vi bakar. Vi försöker att hålla på traditionen att vi alltid ska servera hembakat till kyrkkaffet efter gudstjänsten, berättar Lina Ask. 
I barnens lekrum bringar belarusiskan Nadja Sidorenko ordning bland spel, pärlor, gosedjur och andra lek- och pysselsaker. Till sin hjälp har hon Andriy Koveh, som har flytt från krigets Ukraina. 

Det här är bra exempel på hur det ofta ser ut i Rörvikskyrkan. Kyrkan på Prästholmen har ända sedan kriget på Balkan under 1990-talet varit en samlingspunkt för nyanlända. 
- Det är ett andligt hem för mig. Det är här jag känner mig hemma. Och så tror jag väldigt många andra också känner så, säger Håkan Eriksson. 
Rörvikskyrkan är därför lite av en smältdegel där människor med olika språk och kulturer möts. 
- För min personliga del har det inneburit att jag har fått träffa människor som inte ser ut som jag, inte beter sig som jag, och som inte heller uttrycker sig som jag. Men är uppenbarligen ett ärligt, varmt, kristet syskon i alla fall - fast titeln är katolik eller någonting helt annat. Den öppenheten har jag fått via Rörvikskyrkan, säger han. 
Sedan fortsätter han: 
- Det har varit berikande. Vidgande. Mindre inskränkt. 

I Rörvikskyrkan arbetar en präst, en musiker, två pedagoger, två husmödrar samt en diakon. Rickard Fjällström, 50, blev diakon för sju år sedan och han har haft Rörvikskyrkan som bas sedan dess. 
Varje måndag har man Internationellt café med bön och andakt, där man läser ur Bibeln på många olika språk. 
- Det kan variera mellan sex och tio språk. Sedan är det fika och gemenskap efter bön och andakt. Det här är något som har pågått sedan 90-talet där det ofta handlar om mellan tjugo och ända upp till femtio besökare, berättar Rickard Fjällström.