Som präst har man privilegiet att få vara med på många högtidsdagar. Att arbeta med livets högtider som i den kristna traditionen är dop, vigslar och begravningar gör att man får se mycket utav både glädje och sorg.
Jag tror att vi behöver högtidsdagar, där det finns utrymme för både glädje och sorg i våra liv. Tillfällen då vi kan uppmärksamma något som ger oss glädje, men också dagar då vi kan minnas och sörja dem vi saknar.
Högtidsdagar för det viktiga i livet har nog alltid funnits och vissa av dem lever kvar i tusentals år, medan andra verkar tappa sin betydelse efter bara ett sekel.
Den andra söndagen i november firas fars dag i Sverige, en högtid som började firas för ungefär ett sekel sedan. Fars dag är nog den dag som många förknippar med att uppvakta sin pappa med en slips, ett gratulationskort eller kanske en mugg med texten ”Världens bästa pappa”.
När fars dag närmar sig är det ofta någon som påminner om att det nog är affärsmännen som skapat denna högtid med all sin reklam för farsdagspresenter. De senaste åren har också fars dag kritiserats för att inte vara någon bra högtidsdag, då det faktiskt finns de som inte har någon pappa att fira.
Om det ligger någon sanning i dessa påståenden verkar det som att fars dag inte är en högtidsdag med utrymme för sorg och saknad. Sorgen och saknaden som också kan vara en del av våra liv. Men har det alltid varit så då det gäller fars dag?
Om man går tillbaka i tiden ett sekel, till USA där det sägs att idén till fars dag
föddes, så finns det flera olika bakgrundshistorier kring anledningen till firandet. En av dessa berättar att fars dag kom till för att hylla en ensamstående pappa. En annnan berättar att dagen kom till för att sörja och minnas fäder som omkom i en stor gruvolycka.
Kan det vara så att fars dag, som en gång gav barn möjlighet att hylla eller sörja sina pappor, har blivit till något annat för att vi av olika anledningar har glömt bort varför man började fira fars dag från början? Kan då en högtid som har börjat kännas kommersiell och ytlig få nytt liv när vi påminns om dess bakgrund?
För om man återgår till anledningen till varför man en gång började fira, så kanske man hittar igen det meningsfulla som gjorde dagen till just en högtid. Kanske ser man då att fars dag kan vara mer än enbart en slips och ett gratulationkort och istället en av livets många högtidsdagar.
/Tommy Persson, präst i Svenska kyrkan i Boden