I Boden har man nu möjlighet att kombinera konfirmation med ridning. Idéen kläcktes av prästen Julia Magnusson för några år sedan. Hon har arbetat som kyrkomusiker i pastoratet i sju år men studerade sedan också teologi parallellt med det. I början av året prästvigdes hon i Luleå domkyrka.
”Jag har alltid tyckt om hästar. Att kunna få erbjuda ungdomarna den här kombinationen med konfirmationsläsning och arbete med hästar känns helt rätt. Det finns i andra församlingar och Boden är ju en riktig häststad så det är väl inte mer än rätt att vi inom kyrkan visar det också, säger hon med ett leende.
I en av boxarna hos Bodens ridklubb står en av ridskolans hästar och hon får snart en varm mule mot sin kind. ”Jamen bara en sån här sak” säger hon och skiner upp. Sedan njuter hon av stunden innan hon fortsätter: ”När man är med en häst får man verkligen vara här och nu. Jag har ju också ridit själv och varit i stallet en hel del när jag var ung.”
Runt om henne ryktas och förbereds det inför den kommande ridlektionen. 14-åriga Astrid
Johansdotter från Harads är i färd med att sadla ridskolehästen Charlie när hon får frågan vad som är det bästa med kombinationen konfirmation och ridning. ”Här kan man vara sig själv. Och man kan umgås med andra som har samma intresse. Jag ville också lära mig mer om den kristna tron. Jag tror att jag hade konfirmerat mig i en vanlig grupp om inte det här hade funnits men det här blev ju verkligen jättebra” säger hon.
Astrid är en av nio konfirmander som har valt den här vägen. Det fanns plats för ytterligare tio stycken men förhoppningen är att det ska falla så väl ut att fler får upp ögonen för den här möjligheten. ”Så är det ofta när man kommer med något nytt. Samtidigt finns det ju en fördel med att inte ha en alltför stor grupp. Det har i alla fall fungerat bra och det är väldigt flexibelt med ridklubben” säger Julia Magnusson.
Hon får sedan frågan vad styrkan är att arbeta med undervisning i kristen tro och kombinera det med stallvistelse. ”En av styrkorna är att man får vara på en plats där man känner sig hemma. Och man ser ju att de här tjejerna är hemma i stallet. Det här är verkligen deras plats. Parallellt med det kan vi få brottas med några av de stora frågorna i livet.
Varför valde du att byta från kyrkomusiker till präst?
”Jag kände väl att musiken är ett medel och inte ett mål i sig själv. Det var ju kanske inte ett så lätt beslut eftersom jag har barn och det är ju en uppoffring att plugga, det tar mycket tid. Jag har också trivts väldigt bra som kantor. Men jag hade en längtan som liksom inte ville ge med sig. Jag kände att det är det här jag ska göra, det är mitt kall helt enkelt.”
Hur växte det fram?
”Det har nog funnits där under rätt lång tid. Men så har jag fått pröva den tanken och funderat en del.”
Hur känns det nu att få börja som präst?
”Det känns nästan lite overkligt. För det har ju varit en lång väg. ”
Vad ser du fram emot som ny präst?
”Mötena med människorna. Att få vara med i glädjestunder och i sorg. Som musiker är man ju också med men mer i periferin. Som präst får jag dela berättelserna på ett helt annat sätt. Det finns så mycket. Jag tror att jag längtar efter allt. ”
Vad ger det dig att arbeta med ungdomar?
”Det är fantastiskt och jätteroligt. Det är ju en speciell tid i livet. Man kommer från att ha varit barn och så kommer man i en period där man kanske börjar fundera på livets större frågor. Där man till exempel börjar fundera på vem man är. Jag tänker att det är
jätteviktigt. Att hitta goda sammanhang där man får växa. Och där man också får plats.
Och som ny präst får du nu också introducera konfirmation i kombination med ridning?
”Det finns inget som är bättre än att få arbeta med ungdomar. De har många frågor. De gör mitt arbete extra meningsfullt.”
Temat för det här numret är hopp. Vad pratar ni om när ni berör det här begreppet (och då kanske inte hästhoppning i första hand)?
Att ha ett hopp är jätteviktigt. Motsatsen till hopp är ju hopplöshet. Att som människa komma dit att man inte känner hopp, det är någonting smärtsamt. Tron och hoppet på till exempel framtiden är viktig för att man ska orka med alla livets prövningar. Det finns alltid hopp. Ibland kan vi behöva hjälpa varandra att se det.” avslutar Julia.