Östra Vemmerlövs kyrka rymmer 120 personer.
Koordinater:
X 55.579335 Y 14.234902
Gå runt på Ö Vemmerlövs kyrkogård
Kyrkan har ändrats genom århundraden, från början bestod den av långhus kor och absid, därefter utvidgades kyrkan åt väster och ett nästan kvadratiskt torn tillkom. Samtidigt byttes kyrkans höga platta innertak ut mot valv som fick målningar 1430-1460 ”Fjälkingeverkstaden” till hjälp och varning för människorna. Kyrkan har också byggts ut åt öster och absiden har gett vika för ett rakt avslutat kor. Vapenhus och gravkor har också format kyrkan genom historien.
Idag kommer vi in i väster och kyrkans mittgång leder mot öster som en helig väg – via sacra till paradiset. Fast i Ö Vemmerlöv är vi omfamnade av paradiset – vi kommer in mitt i dramat på den yttersta dagen och vi färdas mot Edens lustgård på triumfbågen. Häremellan möter heliga män och kvinnor som kan vara till hjälp på vägen.
Medeltidens människor kom dock inte in i väster – tornet var slutet utåt, men öppet mot långhuset. Utan man kom in genom dörrarna i syd och nord. På så vis hade de paradiset på båda sidor omkring sig.
Om man kom in genom porten i södra väggen så faller blicken på en stor mansfigur. Det är S:t Kristoffer Han dog som martyr under den romerske kejsaren Decius (249-251). Mer än så vet man inte om honom. Däremot så visar vår bild legenden om honom som Kristusbärare. Enligt den medeltida samlingen av helgonlegender, kallad Legenda aurea, levde en gång en storvuxen, skräckinjagande kananitisk man vid namn Reprobus. Han ville tjäna den mäktigaste kungen i världen och tog då tjänst hos en mäktig kung. Men då han upptäckte att kungen var rädd för djävulen drog han slutsatsen att djävulen var ännu mäktigare, och började så tjäna den Onde i stället. När Reprobus sedan upptäckte att djävulen var rädd för Kristus, förstod han att Kristus var ännu mäktigare och beslöt sig för att tjäna denne i stället. Reprobus sökte upp en eremit för att få vägledning. Eremiten sade åt honom att tjäna folket genom att hjälpa resande att ta sig över en flod som låg i närheten.
En dag kom ett litet barn till floden och Reprobus lyfte upp det och började bära det över floden. Men för varje steg Reprobus tog blev barnet tyngre och tyngre, och till slut kändes det som om han bar hela världen på sina axlar. Han frågade då: ”Vem är du?” Barnet svarade: ”Jag är Jesus som bär all världens synder.” Reprobus lär då ha blivit döpt av Jesus. Efter detta bytte han namn från Reprobus (ung. "ondskefull man") till Kristoffer ("Kristusbärare").
Kristoffer är en av de 14 stora nödhjälparna - den som sett honom skulle inte den dagen skåda döden…
Om man i stället kom in genom den norra portalen så möter berättelsen om Abraham på väg att offra Isak – en ängel hindrar offret .
I taket möter här fyra kvinnliga helgon det är i riktning från öst mot syd finns Gertrud kyrkobyggaren – en man vände sig till i dödsögonblicket. Hjälpte också sjöfarare i nöd.
Dorotea är också en av de 14 nödhjälparna. Avbildas ofta med en krona eller krans av rosor på huvudet. Som attribut har hon ett svärd (martyrredskapet), en korg med rosor och äpplen samt en rosenkvist.
Katarina med sina attribut, ett svärd och ett hjul. Hon undkom genom ett under döden med stegel och hjul men blev därefter halshuggen. Är en av de 14 nödhjälparna.
Maria Magdalena som har med sig ett krus på väg till graven efter Kristi korsfästelse.
Vi beger oss västerut i kyrkan – här möter Jesus som Majestas Domini i en mandorla. Maria finns vid hans sida och en man som enligt traditionen här har benämnts som Johannes döparen. De döda stiger upp ur sina gravar.
I söder möter helvetet. Ärkeängeln Mikael med sitt svärd ser på när människornas själar vägs. Två smådjävlar försöker tynga ner vågskålen. Djävulen själv är fjättrad.
I helvetet finns alla människor t o m skymtar en biskopsmitra. I norra kappan himmelriket – Maria med de saliga. I väster Tidens och lyckans hjul.
Vi flyttar oss nu österut i kyrkorummet. I den främre kappan möter vi Laurentius – Lunds stifts skyddshelgon. Han led martyrdöden på ett halster. då kyrkans skatter eftertraktades av myndigheterna ha gett Laurentius i uppdrag att utdela dessa bland stadens fattiga. Då Roms ståthållare befallde honom att överlämna dyrbarheterna till myndigheterna samlade han ihop alla de fattiga och sjuka och sade till ståthållaren: ”Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer”. Laurentius lades då på ett järnhalster över glödande kol, och glödgade högafflar pressades mot hans kropp.
Här finns också de tre nordiska helgonkungarna
I söder Knut – med riksäpple och skrift. Knut den helige Danmark
I väster Erik – Sveriges helgonkung
I norr Olof – Norges helgonkung i handen ett riksäpple och ett svärd som ursprungligt kan ha varit en yxa.
Nu är vi framme vid korväggen. Här ser vi Maria krönas till himladrottning, Söder om henne, med förbundna ögon, en bild för Synagogan och norr om Maria en bild för kyrkan.
