När vi fortsätter vår vandring genom fastan är söndagarnas rubriker koncentrerade kring prövning, kamp och ondska. Det känns kanske inte särskilt upplyftande men faktum är ju att livet innehåller just detta. Vi får spegla oss i Bibeltexterna och se hur Jesus bemöter det som ansätter honom och oss. Som människor är vi sårbara och många gånger står vi svarslösa inför livets omständigheter. Varför drabbar detta mig? Varför blev det inte bättre? Det finns inga självklara och enkla svar men i gemenskap med andra prövade människor och Jesus själv kan vi få hopp och vägledning. Just därför finns kyrkan för att vi ska kunna dela lidanden och prövningar. Många gånger kan vi också se att Jesus griper in när vi låter honom få ta hand om oss.
När jag nu läser om Ärkebiskop Bonifatius som på 700talet missionerade i Tyskland och längtade till Norden, slås jag av att kristna alltid varit i kamp. För Bonifatius handlade det om att vinna människor för Jesus där kristen tro ännu inte var känd och han fick plikta med sitt liv när han vittnade om Guds kärlek. Idag har kristen tro en 1000årig historia i Norden men frågan är om vi tar vara på de välsignelser som våra föregångare offrade livet för. I Johannesevangeliet 6 läser vi om hur Jesus välsignar fem bröd och två fiskar så att det räcker till fem tusen män förutom kvinnor och barn. Ett under som visar på vad Jesus kan göra med det lilla vi har när vi ger det till honom. Kanske har vi något att ge till Jesus för att han ska kunna förvandla det. Löftet från honom är att vi ska bli mättade. Han säger ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”. Detta är Midfastosöndagens budskap som vi firar 19 mars. Låt oss vända blicken mot Jesus och utrycka vår längtan efter att bli mättade.
Mats Enander, präst i Bokenäsets församling