Det är förmodligen väldigt olika vilka tankar och känslor som kommer till oss när vi tänker på hösten. Ett visst mått av saknad och vemod kan infinna sig. Sommaren försvann iväg så fort och man hade gärna velat stanna kvar i semesterkänslan ett tag till, med möjligheten att ta ett svalkande bad eller vad det nu kan vara. Men för andra kan starten på höstterminen innebära förväntningar och förhoppningar. Kanske en nystart med goda föresatser.
För mig innebär hösten bland annat detta:
Skörd. I våras var det en hel del olika frön som hamnade i jorden. Jag hade vid några tillfällen hjälp av en tvååring. Det var spännande att se engagemanget och var fröna hamnade någonstans! Ganska snart började det gro och det kom upp olika växter. Nu när hösten är på väg är tiden inne att skörda. Jag tycker det är fantastiskt att det av några små frön kan bli ganska stora grönsaker: Purjolök, morötter, squash, mm. De är vackra att titta på och väldigt goda att laga till och äta!
Färger. När träden börjar skifta i gult och rött kan en höstdag vara fantastiskt vacker.
Luften. En klar höstdag kan man känna hur frisk luften är att andas in.
Det är naturligtvis inte så att alla höstdagar är lika vackra. En del dagar kan vara väldigt grå och regniga. Dessutom blir dagarna kortare och saknaden av dagsljus kan innebära att tröttheten ibland blir påtaglig. Hösten kan också vara en tid för eftertanke. Precis som det vissnar ute i naturen, så påminns vi om hur kort och skört livet är. Vid en begravningsgudstjänst citerar prästen ibland orden från Psaltaren 103 vers 15-17:
”Människans dagar är som gräset; hon spirar som blomman på marken, så sveper vinden fram, och den är borta, platsen där den stod är tom. Men evigt varar Herrens nåd över dem som fruktar honom.” Att ibland tänka på döden behöver inte innebära att man blir tungsint. Däremot kan det hjälpa oss att rätt ta vara på livet här och nu. Så att vi lever det i gemenskap med varandra och med den Gud som har gett oss livet. ”Lär oss betänka hur få våra dagar är, för att vi må få visa hjärtan.” Så läser vi i Psaltaren 90 vers 12. Många av oss är nog ganska ovana vid att prata om att vi själva en dag ska dö. Men om någon i vår närhet blir svårt sjuk eller avlider kommer det plötsligt så nära och vi inser hur skört och sårbart livet är. Ingen av oss har några garantier för hur länge vi själva får leva eller hur länge vi har möjlighet att träffa våra nära och kära. I eftertanken får vi också ta emot löftet som Herren Jesus ger: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.” Johannesevangeliet kapitel 11 vers 25. Det handlar om att Jesus har besegrat döden och öppnat en väg till det eviga livet. Han vill slå följe med oss redan här och nu.
Inför denna höst vill jag särskilt uppmuntra dig att ta vara på livet som du har fått som en stor och fantastisk gåva! Herren Jesus lovat att gå med dig varje dag i livet. Du är också välkommen att ta kontakt med oss präster och diakon om du vill samtala om något.
Gud välsigne dig!
Varma hälsningar Urban Olander, kyrkoherde