15 augusti: ”Adagio” ur Orgelsymfoni nr 2 av C. M. Widor
11 söndagen efter trefaldighet har temat ”Tro och liv”. I texterna varnar Jesus för självgodhet, och lyfter i stället fram ödmjukhet och medvetenhet om egna brister som egenskaper att eftersträva.
Den franske orgelbyggaren Aristide Cavaillé-Coll letade under mitten av 1800-talet efter en lämplig tonsättande organist för att skapa musik för hans revolutionerande nya orgelinstrument, vilka med hjälp av en ny uppfinning (en ”Barkermaskin” – ett slags servo) var möjliga att bygga med i det närmaste obegränsat antal stämmor utan att bli trögspelade (vilket annars i hög grad var fallet med den traditionella helmekaniska tekniken). Han såg framför sig hur en ensam organist skulle kunna traktera en orgel som kunde frambringa klangen hos en hel symfoniorkester. Han trodde sig ha funnit den han sökte i den unge Charles-Marie Widor (1844-1937) från Lyon, som efter avslutad utbildning i Bryssel för en av den tidens största auktoriteter på området, Jacques-Nicolas Lemmens, som 26-åring blev tilldelad organisttjänsten i S.t Sulpice, där Cavaillé-Coll byggt sin största orgel med 5 manualer och 102 stämmor. Inspirerad av det stora förtroendet och det fantastiska instrumentet antog Widor Cavaillé-Colls utmaning och komponerade totalt tio orgelsymfonier.
Andra symfonins nästa sista (femte) sats har överskriften ”Adagio” (långsamt) samt underrubriken ”Andante” (gående), och inleds med en ensam melankolisk flöjtmelodi i h-moll, spelad på första manualens fylligt mjuka Gedakt 8'. Därpå anges i noterna byte av manual till ”Recit” (den översta manualen, försedd med svällare), där stämmorna Voix Celeste 8’ och Gamba 8' föreskrivs. Dessa är svaga stråkstämmor, där Voix Celeste (”den himmelska rösten”) är stämd något högre än övriga stämmor, skapandes en svävning (”choruseffekt”) likt i franska musettdragspel. I avsaknad av Voix celeste används här i stället andra manualens svaga Rörflöjt 8'och Koppelflöjt 4' med tremulant, vilket frambringar en likartad karaktär.