Postludium 15 november

• Här ser du veckans postludium direkt via Youtube.

15 november: ”Vakna upp! en stämma bjuder”- Koralbearbetning på Sv. Ps. 317 av J. S. Bach

Kommande söndag går under beteckningen ”Söndagen före domssöndagen” med temat ”Vaksamhet och väntan”. I en av texterna berättar Jesus en liknelse om tio flickor som kallats ut att möta en brudgum med facklor inför ankomsten till bröllopsfesten. Hälften av flickorna är förutseende nog att ta med extra olja till facklorna i den händelse brudgummen skulle dröja, vilket han också gör, med följd att de övrigas facklor då hinner slockna, med nekat tillträde till festen som konsekvens. Jesus syftar på sin egen återkomst, och oljan representerar tron och hoppet på hans återkomst, vilken vi uppmanas hålla brinnande (Matteus 25:1-13).

Den tyske prästen, teologen och tonsättaren Philipp Niccolai (1556-1608) skrev 1599 psalmen ”Wachet auf” inspirerad av denna text. Psalmtexten talar om ”Väktarens rop” som skallar i natten och proklamerar att brudgummen (Kristus) är i antågande. Den inledande treklangen i psalmmelodin liknar en trumpetfanfar, som både skulle kunna vara en ”väckarklocka” till eventuellt sömniga brudtärnor, men också signalen som ger alla döda liv igen (1 Kor. 15:52). Psalmen finns i vår svenska psalmbok i två varianter, en som i högre grad återger originaltexten från 1599 (Sv. Ps. 632), och en friare bearbetning från 1816 av J. O. Wallin (Sv. Ps. 317).

Johann Sebastian Bach (1685-1750) skrev en hel kantat byggd på denna koral, där den mittersta satsen ”Zion hört die Wächter singen” framförs av tenorstämman ackompanjerad av den unisona violinstämman och basstämman. Bach briljerar här med sin kontrapunktiska skicklighet, där endast dessa tre stämmor skapar både en harmonisk fullständighet, men även inrymmer en tydlig kontrast mellan tenorstämmans distinkta proklamation och violinstämmans till synes obekymrade, nästan frejdiga melodi (kanske refererandes till de mindre förutseende brudtärnorna?). Denna sats har kommit att bli en av Bachs mest kända och uppskattade tonsättningar, och Bach själv var uppenbarligen så pass nöjd med satsen att han återanvände den till en av sina ”Schüblerkoraler” för orgel (BWV 645), vilken här spelas en hel ton högre än originalsättningen.

Vakna upp! en stämma bjuder,
som mäktig och högtidlig ljuder
till alla gravars djup en gång.
Vakna upp, stå upp, ni döda,
som glömma tidens vedermöda
i dödens dvala, tung och lång.
Guds röst till eder sker,
ty natten är ej mer;
dagen kommer,
den sista dag,
den största dag.
Han kommer efter Guds behag. 

(Sv. Ps. 317 vers 1)