22 november, domssöndagen: ”Bortom får och getter” – sång för trestämmig kör och piano
Vi lever i en tid just nu där global smitta allvarligt hotar hela världen, och där våra egna handlingar inverkat på miljö och klimat till den grad att hela vår existens hotas. För många blir skillnaden mellan liv och död extra tydlig, och stora delar av mänskligheten upplever att vi nu befinner oss i den yttersta tiden.
Även kyrkoåret går nu mot sitt slut, där kommande söndag, domssöndagen, är den sista. Jesus talar i en av texterna om sig själv som "Människosonen", som skall återkomma och skilja fåren från getterna (Matt. 25:31-46), en för många skrämmande bild som antyder att de goda människorna ska skiljas från de onda, med följdfrågan om vilka som egentligen är goda eller onda.
En annan av domssöndagens texter har en mer hoppingivande ton, där Herren talar om att skapa "en ny himmel och en ny jord", där ingen gråt och klagan mer ska finnas (Jes. 65:17-19). Trots alla faror och mänsklig ondska får vi leva i hoppet om att den Gud som skapat all skönhet och glädje, naturens alla häpnadsväckande intelligenta strukturer från minsta snöflinga till himlakropparnas omloppsbanor, en dag ska ställa allt tillrätta igen, och "bli allt i alla, överallt" (1 Kor 15:28).
Margareta Melin (f. 1935) finns representerad med sex psalmer i psalmboken, bl. a "Vi sätter oss i ringen" (Sv. Ps. 608) och "Gud bor i ett ljus" (Sv. Ps. 605). Texten "Bortom får och getter" är hämtad från samlingen "Kärnord" med korta tänkespråk för kyrkoårets alla söndagar.
Här en tonsättning för trestämmig kör och piano, där en ensam barytonröst inledningsvis presenterar en till en början entonig melodi ackompanjerad av ett 4-tonigt ostinato i pianostämman. Barytonmelodin upprepas därefter, denna gång med två unisona röster till ett nu utökat pianoostinato, samtidigt som altstämman gör entré med ett repeterande tema innehållandes endast två olika toner, där frasens längd inte går jämt upp med barytonmelodins symmetriska 16-taktersperiod, och därför vid varje upprepning förskjuts i förhållande till denna. Vid tredje strofen dubbleras så barytonstämman igen, ackompanjerad av ytterligare utökad pianostämma. Sopranstämman inträder nu, sjungandes altarnas tema i dubbla tempot en oktav upp. Tre melodiska skikt med inbördes olika tidslängd roterar nu, vart och ett följandes sin egen strikt periodiska symmetri, kontinuerligt skapandes nya mönster av start- och tyngdpunkter via de inbördes förskjutningarna .
Därefter startar musiken om med ett ännu mer avskalat ostinato i pianot (innehållandes endast en ton), ackompanjerandes till en början två ensamma damröster i kanon, vilka kontinuerligt upprepar barytonmelodins avslutande strof "Och Gud bli allt i alla, överallt" i dubbla tempot, i nästa steg dubblerade till fyra och därefter till åtta damröster i tät kanon. Strofen sjungs avslutningsvis av hela kören unisont, där harmoniken för första gången lösgörs från den hittillsvarande kontinuerliga orgelpunkten på tonikan, så småningom landandes på ett sus-2-4-ackord på dominanten.
Bortom får och getter, ont och gott
Bortom tid och tanke, tal och mått,
Ska allting åter få sin rätta plats,
Och Gud bli allt i alla överallt.
(Margareta Melin)