Postludium 28 februari

• Här ser du veckans postludium direkt via Youtube.

28 februari: ”Ur djupen ropar jag till dig” – sexstämmig orgelbearbetning av koralen ”Aus tiefer Not” av J. S. Bach

Andra söndagen i fastan har temat ”Den kämpande tron”. En som uttrycker en inre kamp är författaren till den 130:e psaltarpsalmen, vilken är en av texterna hörande till denna dag.

”Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
Herre, hör min röst, låt dina öron lyssna till mina böners ljud.
Om du, Herre, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
Dock, hos dig är ju förlåtelse, för att man må frukta dig.

Jag väntar efter Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.”
(Psaltaren 130:1-8)

Med denna text som förlaga skrev Martin Luther 1524 psalmen ”Aus tiefer Not schrei ich zu dir”. Melodin skrevs av Luthers samarbetspartner, tonsättaren och organisten Johann Walter (1496-1570).

Psalmens starka innehåll, tillsammans med den genialt målande melodin i frygisk kyrkotonart gjorde den mycket omtyckt. En i raden av efterföljande tonsättare att använda denna koral var Johann Sebastian Bach. Förutom en hel kantat (BWV 38) skrev han 2 st orgelbearbetningar, där den första (BWV 686) är skriven för orgel med fullt verk i sex stämmor, varav 2 pedalstämmor. Normalt spelar pedalen annars endast en ton åt gången. Den grumlighet i klangen som uppstår vid tvåstämmighet (särskilt när man, som i detta fallet, registrerar med den grova Fagott 16') är med all säkerhet ett mycket medvetet stilgrepp från Bach för att måla texten. De sex stämmorna inträder som brukligt en efter en, var och en intonerandes början på varje fras. Efter de fyra första stämmorna i manualen gör så den lägsta pedalstämman entré, följt av den sjätte och sista stämman, som innehåller själva koralmelodin i oförvanskad form i långa notvärden, vilken spelas med höger fot. Som en hjälp att höra denna melodi (som alltså ligger näst längst ner) har denna version lagt till sång i denna stämma med text från Sv. Ps. 537, som är en översättning av Luthers original.

Den djupa förtvivlan som inleder psaltarpsalmen övergår mot slutet i hoppfull förtröstan, så även i Luthers psalm i de avslutande verserna. Man anar att Bach även har samma perspektiv i denna bearbetning, där de inledande kärva tonstegen övergår i lovsång i den avslutande delen.

Det finns ingen indikation på att Bach använde sångare till denna komposition – det är ett rent instrumentalt stycke. Dock kan man förmoda att han ansåg att både melodi och text till koralen var så pass känd att lyssnaren enkelt skulle kunna följa med i melodin med texten i bakhuvudet.​