Lyssna

Nyhet / Publicerad 13 juni 2021

Postludium 6 juni

”Vindens barn”. Torbjörn Widfeldt och Eva Hell Widfeldt framför veckans postludium. På söndag 6 juni är kyrkoårets tema ”Vårt dop”.

6 juni: ”Vindens barn” – sång för trestämmig blandad kör och piano

På första söndagen efter trefaldighet får vi i evangelietexten höra om hur farisén Nikodemus söker upp Jesus nattetid. Han verkar vara den enda i ”judarnas råd” som faktiskt förstår och vågar erkänna att Jesus måste komma direkt ifrån Gud. Dock vågar han inte avslöja denna insikt för sina kollegor i rådet, eller någon annan för den delen, därav den sena timmen för besöket. Av texten framgår inte vad Nikodemus egentliga ärende till Jesus är, kanske vet han det inte riktigt själv. Man anar att han känner sig kluven mellan en stor vördnad för gudomligheten han anar hos Jesus och lojaliteten till de övriga fariséerna, vilka hade en uttalad antipati mot Jesus. Kanske hoppades Nikodemus att Jesus skulle kunna ge honom en nyckel att låsa upp de låsta positionerna så att alla blev vänner med varandra. Repliken från Jesus kan tyckas kryptisk – ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”. Nikodemus tolkar detta uttalande högst bokstavligt: ”Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?”. Jesus förtydligar: ”den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike… Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som fötts av anden” (Joh. 3:8). Jesus utvecklar resonemanget och talar om ”Människosonen” som måste upphöjas – ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv” (Joh. 3:16). Man kan ana att Nikodemus gick därifrån med fler frågetecken än han hade när han kom dit.

Margareta Melin har utvecklat en del av denna text i ett av sina ”Kärnord”:

Vinden blåser vart den vill.
Jag är vindens barn.
Ingen kan mäta min värld,
följa min färd,
fånga mitt namn.
Jag är vindens barn. 

Här en tonsättning för trestämmig blandad kör där, efter att texten inledningsvis sjungits av de tre stämmorna, en ordlös melodislinga med först stigande och därefter fallande melodi uppträder i sopranstämman, sedan i barytonstämman, och mot slutet i kanon mellan dessa två, associerandes till energidynamiken och kanske ljudet hos vindilar​.