8 november: ”O, du härlighetens sken”- Koralbearbetning på Sv. Ps. 406
Kommande söndag har namnet 22 efter trefaldighet med temat "Frälsningen". I denna årgångs evangelietext får vi höra om hur Jesus uppmanar oss att vandra medan vi har ljuset, så att inte mörkret övervinner oss, och att tro på ljuset medan vi har det. Han säger också "Den som vandrar i mörker vet inte vart han går" (Johannes 12:35-36).
En som hamnade på avvägar var "den förlorade sonen" som Jesus berättar om i Lukas 15:11-32. Han tog ut sin faders arv i förskott, och slösade sedan bort pengarna på tvivelaktiga nöjen. Efter att ha besinnat sig återvände han till fadershuset, beredd på att ångerfullt erkänna att han både handlat orätt och vanärat familjen, beredd på den förödmjukelse det skulle innebära att stå till svars inför fadern. Till sin förvåning möts han då varken av straff eller förebråelser, utan enbart av kärlek från fadern, som blir så uppriktigt glad av att få tillbaka sin förlorade son, att han ställer till med en stor fest.
En psalm som tar upp detta ämne är Sv. Ps. 406 ”Käre Jesus, vi är här”, som talar om vikten av att ledas av Andens ljus för att inte tvingas gå i mörker.
Psalmtexten har ursprung från 1600-talet, men är i vår nuvarande psalmbok bearbetad av förre biskopen i Lund, Olle Nivenius (1914-2002).
Den vänliga psalmmelodin är komponerad av den tyske organisten, tonsättaren och borgmästaren Johann Rudolf Ahle (1625-73). Samma melodi används även till Sv. Ps. 379 ”Du som var den minstes vän”.
Här en koralbearbetning, där koralmelodin till en början presenteras i huvudtonarten G-dur. Ganska snart avviker harmoniken – till en början till närliggande tonarter, sedan alltmer irrandes längre och längre bort ifrån starttonarten. Efter en intensifierande harmonisk stegring fördunklas så musiken, vilken tycks hamna i en tonal återvändsgränd. Då visar sig oväntat en öppning tillbaka till huvudtonarten G-dur, där pedalstämman så småningom hittar "hem" till tonen G, och tillsammans med de nu tonalt stadigt förankrade manualstämmorna får klinga ut i glans.
Vi i mörker måste gå,
om ej Anden som du sänder
lär oss att ditt ord förstå
och sitt ljus i själen tänder.
Låt din Ande oss besöka,
kärlek, tro och hopp föröka.
O du härlighetens sken,
ljus av Faderns ljus utgånget,
gör mig från det mörker ren
som mitt hjärta håller fånget.
Kom oss i vår gudstjänst nära.
Låt vår bön och sång dig ära.
(Sv. Ps. 406 vers 2-3)