9 maj: ”Mitt hjärta, fröjda dig” – sång för trestämmig blandad kör och piano
Sjätte söndagen i påsktiden har ett eget namn, ”bönsöndagen” då speciellt fokus läggs vid bönen. I dagens texter återfinns t. ex. stället där Jesus, på efterfrågan av lärjungarna lär dem be bönen som kommit att kallas ”Herrens bön” (”Vår fader…”) (Luk 11:2-5). Jesus poängterar flera gånger vikten av att vara enträgen i bönen, t. ex. i liknelsen om änkan, som genom att tjata tillräckligt mycket till slut lyckas få den annars korrumperade domaren att ge henne rätt i sin sak (Luk 18:1-8), och i liknelsen om mannen som efter övertalning låter en oanmäld vän få komma in mitt i natten (Luk 11:6-13). På ett annat ställe säger Jesus ”När du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig” (Matt 6:6).
En av de kanske mindre vanligare psalmerna i psalmboken som handlar om bönen är psalm 525 ”Mitt hjärta, fröjda dig” med tyskt ursprung från 1600-talet. Den sprudlande, energiska melodin i psalmboken är den samma som till ”Nu tacka Gud, allt folk” (Sv. Ps. 5).
Här en mer inåtvänd tonsättning för trestämmig kör och piano i molltonart. Lite förenklat förknippar många kanske moll med sorg och smärta. Dock skulle molltonart också kunna sägas väl illustrera sinnesstämningar som stillhet, eftertänksamhet, längtan och kanske också trosviss förhoppning (själva ordet moll betyder ”mjuk”).