Segersta församlingshus historia

Segersta församlingshus

Den gamla sockenstugan nära brofästet har rivits och flyttats till skolan där den blivit en idrottsföreningarnas klubbstuga.
Nära den plats där den gamla sockenstugan låg, ligger nu församlingshuset.
Det utnyttjas i dag till många olika aktiviteter.

Tanken på att uppföra ett församlingshus i Segersta funnits länge. På grund av den stora kostnad ett sådant bygge skulle medföra, förblev tills vidare drömmen oförverkligad.
Men då makarna Olov och Kerstin Larsson i Sveden testamenterade 2.500:- att användas för ett eventuellt församlingshusbygge, började man mer på allvar förbereda planerna.

Den 7 februari 1933 bildades Segerstas församlingshemsstiftelse.
Ändamålet var att under överinseende av Svenska kyrkans diakonistyrelse äga och förvalta det genom stiftelsens försorg uppförda församlingshuset. Styrelsen för den nybildade stiftelsen bestod ursprungligen av kyrkoherde Ernst Pontén och komminister Erik Forsell, Signe Lindberg, Liden, kyrkvärdarna Per Erikson och Per Person, Lars Olson och Vilhelm Johansson.

Den första uppgiften blev att utse lämplig plats för församlingshuset.
Två förslag diskuterades, dels klockaråkern norr om kyrkan och dels stapelåkern väster därom. Markundersökningar visade att det senare alternativet var mest fördelaktigt. Beslut fattades därefter.

Vid årsstämman 31 maj 1935 beslöts att låta uppföra församlingshuset.
En byggnadskommitté, med ansvar för byggplanens utförande tillsattes. Ingenjör Karl Bååt, Bollnäs, utförde ritningen. Han tänkte sig ett vinkelhus med en större samlingssal och en mindre samlingssal, vilka genom skjutdörrar kunde förenas till en. Vidare: kök, kapprum och en mindre vaktmästarebostad.
Byggmästare Nils Olsson, Segersta åtog sig arbetet.

Församlingsbornas intresse var mycket stort.
Samtidigt med stiftelsens bildande tecknade sig 36 personer som medlemmar. Årsavgiften löd på en krona, för 20 :- kunde man bli ständig medlem.
Under hela förberedelsearbetet och även sedan bygget påbörjats, inflöt en mängd penninggåvor. Detta bidrog till att endast relativt små lån blev nödvändiga.
Efter att ha fått en summa pengar från några till Amerika utflyttade segerstabor, skrev Erik Forsell i årsmötesprotokollet år 1938:
"Gåvor från segerstabor i förskingringen skall ständigt påminna oss om vad vi äga gemensamt, hembygden som är oss kär och som vi inte kan glömma om än hav och oceanvidder skilja oss därifrån. Den gåvan skall ständigt mana oss som bygga och bo i fäderneärvd hembygd till att i enighet och gott samförstånd arbeta för dess bästa. Må församlingshuset i Segersta bli hemsocknen till verklig glädje och välsignelse. Hemmet, åstadkommet genom frivilliga gåvor från segerstabor i när och fjärran, må det bli ett vackert hem, som samlar oss alla och även tacksamt och vänligt öppnar sina dörrar för segerstaborna i fjärran västern, när de återvänder till det gamla kära landet och hembygden".

1937 fick stiftelsen också 2.000:- från kronprinsessan Margaretas minnesfond.