Kyrkogården breder ut sig, vidsträckt, vacker och varierad. Klippta gräsmattor varvas med mer vildvuxna partier. På en kulle står ett märkligt staket av pinnar och ris. Staketet hägnar inte in något, utan fungerar som skydd och bostad för små invånare.

– Vi beskär växtligheten rätt hårt, förklarar Michaela. Djuren blir lätt förvirrade när deras livsmiljö förändras.   Då kan de ta skydd i staketet. Kanske tänker man inte på det som besökare, men det finns mycket djur här. 

– Ekorre, kanin, rådjur och räv, räknar Jessica upp. Fåglar och insekter förstås. Och nere vid ån finns bäver. Kyrkogården blir som en trygg oas för dem, en fristad från betongen och trafiken runt omkring.

Jessica och Michaela har tillsammans med Maria Johansson byggt staketet helt och hållet av rester från beskärningen. Intill ligger stockar med borrade hål för insekter.

– Just nu fokuserar vi på biologisk mångfald, men miljöarbetet pågår hela tiden annars också, poängterar Jessica.

Det besökare märkt mest, är att en yta på S:ta Birgittas griftegård förvandlats till ängsmark. När gräset fick växa fritt förra sommaren blommade både mandelblom och prästkragar i det vilda.

– En del vill att det ska vara mer städat, konstaterar Michaela. Andra gillar att det är som en äng. Många blir nyfikna och positiva. En kvinna berättade att hon börjat måna om insekterna i sin egen trädgård.

– Det är viktigt att informera, framhåller Jessica. Så att folk förstår varför det ser ut som det gör. Vi ska sätta upp fler skyltar.
 
På gång är också att de som köper gravskötsel ska kunna välja en miljövänlig rabatt med perenner istället för sommarblommor.