Text: Elisabeth Jönsson, InfoMera IMR AB.
Foto: Från Espelkamps historiska förening.
Framför Caroli kyrka ligger Birger Forells plan. Mannen som platsen är uppkallad efter var kyrkoherde i Caroli församling 1942 – 1951. Parallellt med sitt uppdrag här var han djupt engagerad i att hjälpa krigsfångar och flyktingar i slutet av och efter andra världskriget. Bland annat är den tyska staden Espelkamp ett resultat av hans ihärdiga arbete med att ge tak över huvudet till människor som förlorat allt under krigsåren.
BIRGER FORELL kom ursprungligen från Hälsingland och prästvigdes 1921. Samma år fick han en tjänst vid Svenska kyrkan i Rotterdam, det första i en lång rad uppdrag utanför Sveriges gränser. 1929 blev han kyrkoherde i Victoriaförsamlingen i Berlin. Victoriaförsamlingen, grundad 1903, är en del av Svenska kyrkan och är verksam än idag.
I takt med att nazismen växte fram var det inte bara judar som förföljdes för sin religions skull. Även representanter för kristna församlingar, som inte ville inrätta sig i den nazistiska ras- och statsideologin, drabbades hårt av Hitlers maktapparat. Birger Forell engagerade sig på de förtrycktas sida och skrev bland annat ett stort antal artiklar och krönikor som publicerades i Sverige. Han gömde också förföljda människor i församlingshemmet.
1942 fick han lämna Tyskland efter påtryckningar från nazisterna. Det var då han kom till Borås och Caroli kyrka som kyrkoherde. Boråsarna fick dock finna sig i att han inte alltid var tillgänglig på hemmaplan. Det internationella engagemanget, tillsammans med goda kunskaper i tyska och stor kunskap om Tyskland, gjorde att Kyrkornas världsråd skickade honom till Storbritannien 1943. Syftet var att ta hand om själavården för tyska krigsfångar samt ge dem utbildning.
EFTER KRIGETS SLUT utvidgades Forells uppdrag till att också omfatta arbetet med mottagandet av de tyska krigsfångarna vid hemkomsten.
Vid en av sina resor i Tyskland efter krigsslutet kom han 1946 förbi området Espelkamp i nordvästra delen av landet. Här fanns ett hundratal byggnader, främst stora ammunitionsförråd, som var relativt oskadade efter krigets härjningar. Dessutom fanns både vägar och järnväg fram till området. Forell såg genast möjligheten att utnyttja de stora förrådsbyggnaderna till bostäder. Här kunde en helt ny stad anläggas för att härbärgera, enligt honom, cirka 5 000 personer av alla de inhemska flyktingar som fanns i Tyskland. Bostads-, arbets- och hopplöshet skulle vändas till hemhörighet, sysselsättning och framtidstro.
Det fanns dock ett stort problem. Segermakterna hade bestämt att alla tyska krigsanläggningar skulle förstöras och i Espelkamp hade bland annat giftgas tillverkats. Tillsammans med pastor Karl Pawlowski i den Westfaliska evangeliska kyrkan inledde Forell förhandlingar med engelsmännen om att undanta Espelkamp från det beslutet. Diskussionerna var framgångsrika och 1948 bestämdes det att de allra flesta byggnaderna skulle få stå kvar.
Parallellt med arbetet i Tyskland grundade Birger Forell Kommittén för kristen efterkrigshjälp här hemma i Borås år 1944. Genom kommittén samlades både kläder och pengar in under flera år från givmilda boråsare. När Espelkamp sedan grundades riktades en stor del av hjälpen dit. Där och då påbörjades en relation mellan Borås och Espelkamp som pågått sedan dess och som formaliserades i ett partnerskapsavtal mellan städerna 1995.
EN PERSON som är väl insatt i Birgers Forells liv och gärning är Gerhard Könemann. I nästan 40 år har han varit lärare vid Söderblomgymnasiet i Espelkamp och har under ett antal år ansvarat för det elevutbyte som finns med Bäckängsgymnasiet i Borås sedan 1985. Han är även medlem i Espelkamps historiska förening, som i våras publicerade en bok om Forell med anledning av jubileet. Gerhard Könemann svarar så här på frågan om vad som gjorde Birger Forell så speciell.
– För det första var Forell först och främst alltid präst och själavårdare, han såg människan bakom problem och besvärliga situationer och tog sig tid till att lyssna och prata. Han fick människor att känna sig sedda. För det andra var Forell ekumenisk i ordets fulla bemärkelse. Han hade inga problem att samarbeta med frikyrkor, anglikaner och katoliker i hjälparbetet. Han gladde sig till exempel mycket över den insats som mennoniterna stod för i byggandet av Espelkamp. För det tredje var Forell inte en ensam kämpe, utan hade byggt upp ett stort nätverk av välvilligt inställda personer på hög nivå inom näringsliv, förvaltning och regering liksom inom den europeiska ekumeniska rörelsen och Kyrkornas världsråd. Överallt kunde han därför räkna med stöd för sitt arbete. Sist men inte minst såg Forell sin egen roll som förmedlarens, inte ledarens. Detta gällde särskilt i diskussioner med myndigheter och militära befälhavare, och var en stor nyckel till framgång.
I OKTOBER 1949 skedde det formella grundandet av Espelkamp när delstaten Nordrhein-Westfalen och evangeliska kyrkan tillsammans startade ett företag som fick i uppgift att ansvara för byggandet av bostäder och infrastruktur. Birger Forell fick uppleva nio års utveckling med staden som blivit hans hjärtfråga innan han dog i Borås 1958, 65 år gammal. Många krävande år, när han ständigt var på resande fot och tjänade såväl Gud som sina medmänniskor, hade tagit ut sin rätt.
Idag har Espelkamp cirka 27 000 invånare. Där är Birger Forells minne alltjämt levande.
– Vi i Espelkamps historiska förening är måna om att det ska förbli så, det var bland annat därför vi skrev boken. Under hela sitt vuxna liv skrev Birger Forell dagbok. Dessa anteckningar har varit mycket värdefulla som underlag till vårt arbete och är en viktig anledning till att det finns så mycket information bevarad om hans liv och gärning, avslutar Gerhard Könemann.