– Jag har aldrig varit musiker, säger Cecilia Odenman.
Ett påstående som kan tyckas konstigt i sammanhanget. Hon är ju kantor i Hässleholmens kyrka. Och som barn spelade Cecilia mycket, både piano och tvärflöjt. Tills hon slutade tvärt.
– Jag fick urskillningslöst mycket beröm av min pappa, minns hon. Jag slutade spela då det blev för mycket fokus på prestation och på hur duktig jag var.
Cecilia hade inte spelat något instrument på många år, när hon i 45-årsåldern följde med sin syster till spelmansstämman i Hovra. Där upptäckte hon folkmusiken och fick ny lust att spela.
– Det var något helt annat, förklarar Cecilia. På en spelmansstämma får alla vara med. Man ställer sig bredvid någon som spelar, och lär sig en ny låt. Det är bara att hänga på. Och man spelar till dans. Det är liv och rörelse och inte så noga.
Cecilia jobbade på länsstyrelsen, där hon höll på att gå in i väggen, som det heter. Vändpunkten kom i samband med en begravning.
– När min svärfar skulle begravas, upplevde jag att kantorn var totalt ointresserad och inte närvarande. Jag tänkte att jag kunde göra det bättre själv. Jag insåg att det fanns ett yrke där jag kunde jobba med bruksmusik, ett yrke där musiken har en funktion bortom att musikern ska briljera på sitt instrument.
Cecilia utbildade sig till kantor vid Oskarshamns folkhögskola och Hjo folkhögskola. Nu är hon glad att ha hamnat på Hässleholmen.
– Här känner jag mig avslappnad och nära människorna, säger hon. Kyrkan är liten. Orgeln är liten. Jag tycker om att vara i det lilla. Annars kan jag bli lite rädd, när jag ska spela i en stor kyrka. Jag vill att alla ska kunna ta med sig upplevelsen av gudstjänsten hem, och då menar jag mer än musiken.
Cecilia hade inte tron med sig från barndomen, men hon är glad för alla andakter och predikningar hon får ta del av i jobbet.
– Hela livet har jag letat efter något, säger hon. Jag kände något speciellt i kyrkan, även om jag inte kunde formulera vad det var. Gud är ju kärlek. Gud är större än vi kan förstå. För mig finns Gud i allt.
Äppelkaka med både vaniljsås och grädde. Så beskriver Cecilia känslan när musik och text smälter ihop till en fungerande helhet i gudstjänsten.