Det är en lugn torsdag eftermiddag. I lägenheten på Katrinedalsgatan hörs bara ljuden från kaffebryggaren och hemmakontorets tangentbord. Först när babyvakten på bordet sprakar till märks det att vi är hos en småbarnsfamilj: Ellioth, sex månader, och hans föräldrar Rebekah Mulligan och Johanna Knutsson.
- Han brukar sova ganska länge så här dags, säger Johanna när hon kommer tillbaka efter att ha tittat till Ellioth.
De senaste årens reserestriktioner har inte varit idealiska för att planera släktkalas, speciellt inte för Rebekah, som har halva släkten i Australien. Men att Ellioth skulle firas på något sätt var ändå självklart. Rebekah är katolik och uppvuxen i en kyrklig familj, och för henne var dop något naturligt.
- Vi pratade om att ha en namngivningsceremoni, men jag är ändå glad att det blev ett dop, säger Johanna. Och vi var riktigt många i Gustav Adolfs kyrka trots allt. Både Rebekahs och min familj och många vänner var med. Det blev väldigt bra!
Johanna har haft en speciell känsla för Gustav Adolfs kyrka ända sedan hon var liten; sångerna på skolavslutningarna, och att bara vara under de höga valven.
- Den kyrkan är min favorit, den är så pampig, och jag har alltid känt mig hemma där.
Inför dopsamtalet kände Johanna ändå en osäkerhet inför hur hon och Rebekah skulle bli bemötta.
- Jag minns inte att det pratades om HBTQ-personer i kyrkan, så när jag hade hittat mig själv visste jag inte om jag var välkommen, säger Johanna.
- Jag har nog ändå tänkt att Svenska kyrkan är ok, säger Rebekah, men vi ville visa respekt när vi tog kontakt och visste inte riktigt hur vi skulle presentera oss.
Dopsamtalet beskriver de båda som en positiv upplevelse, och de fick en bra relation med prästen.
- Jörgen är en så lugn och behaglig person, och vi satte ihop en fin dopceremoni tillsammans. Många kärleksfulla texter, mycket musik och många saker som familjen kunde vara med i. Det var så vi ville ha det, berättar Johanna.
Ellioth fick tre faddrar: Rebekahs två tvillingbröder och en vän till Johanna.
- Jag tror att det är jätteviktigt att det finns fler vuxna i Ellioths liv, det blir en helt annan relation än till en förälder, säger Johanna. När han blir större ska han veta att han har någon han alltid kan prata med.
För Johanna var beslutet att låta döpa Ellioth även en praktisk fråga. När han växer upp kommer kanske tröskeln till kyrkan att vara lägre om han redan är döpt, och det kan även vara en fördel om han vill gifta sig i kyrkan.