– Jag vill, tillsammans med andra, skapa rum där man kan tala sant om livet, säger hon. Sammanhang där det är okej att dela både det som är härligt med att vara människa och det som gör det påfrestande. Det var något jag själv saknade som student.
Universitetskyrkan möter människor där de är och har aktiviteter som inbjuder till gemenskap.
– Studietiden är så speciell, konstaterar Sara. Vad leder den till? Vad ska jag göra sedan? Stora frågor kan väckas. Kanske har du precis flyttat hemifrån, eller är på väg att byta bana i livet och utbildar dig för att göra något nytt. I vilket fall är det en omställning.
Högskolan i Borås har ett varierat utbud av utbildningar, vilket ger en bred blandning av olika sorters människor. Och tillfällen till intressanta möten och samtal.
– Många som kommer till universitetskyrkan är internationella studenter, säger Sara. Utan att vi aktivt riktat oss till just den gruppen. Det kan vara ensamt att vara student, och att vara i ett nytt land blir då ytterligare ett lager.
Sara blev präst för att hon ville ge vidare något hon fått ta emot. Nåd och kärlek.
– Det behöver man inte bli präst för att göra, konstaterar hon. Men det blev vägen för mig.
Prästyrket var ingen självklar kallelse.
– Jag har brottats med kyrkan, säger hon. Först var jag inte säker på att jag skulle få vara den jag är fullt ut. Mig själv. Men nu har jag varit präst i mer än fem år och aldrig behövt tvivla på att det är rätt, att jag gör det jag ska göra.
En avgörande anledning till att Sara sökte tjänsten som studentpräst i Borås var att få arbeta i teamet.
– Det är väldigt roligt att jobba med Annelie och Rose, säger hon. Och det passar mig att tjänsten inte enbart är på högskolan. Att ibland ha andra uppgifter också, som vigslar och begravningar, det berikar åt båda hållen.
Sara är mån om att universitetskyrkan ska vara en öppen och trygg plats. Hit kan du komma med allt som livet är. Många har en positiv förväntan på kyrkan, även ur ett inkluderingsperspektiv.