För Ulf Esborn handlar musiken om det som är viktigast i livet, oavsett sammanhang.
– Det är min utgångspunkt. Om jag spelar inför stor publik, eller för tre pensionärer, i en gudstjänst i kyrkan, eller i pianobaren på en båt; skillnaden är inte så stor som man kan tro. Det viktigaste har jag alltid med mig; det är vad musiken förmedlar. Varje stund är på riktigt.
Ulf växte upp i en frikyrklig familj i Alingsås. Tidigt siktade han på att bli violinist.
– Morfar spelade fiol, berättar han. Och morfar var spelsugen jämt. Ibland hade han noter med sig, ibland inte. Det var bara att hänga med, oavsett om jag kunde låten eller inte. Ibland var mamma också med. Jag spelade säkert 10 000 timmar fiol. Troligen 10 000 timmar piano också.
Ulf påpekar att det inte fanns några musikaliska krav hemma. Allt byggde på lust och intresse. Han blev dock inte violinist. I stället utbildade han sig till musiklärare.
På musikhögskolan startade Ulf och några kompisar en grupp som hette Jazzgossarna. De råkade hamna i TV som husband i Siewert Öholms Nattkafé. Han kom att spela i många olika sammanhang. Inte minst turnerade han i 15 år med dansbandet Bhonus.
– Det var spelningar hela tiden, berättar han. Jag gick in i väggen. Ibland väljer livet åt en. Eller någon annan. Nästan dagen efter att jag slutat i orkestern, blev jag uppringd av en präst och erbjuden ett jobb som kyrkomusiker. Kantorsexamen har jag läst in i efterhand.
Där sluts cirkeln på sätt och vis. Ulf spelade orgel i kyrkan redan på sin egen konfirmation.
– Föräldrarna gav mig orgellektioner i konfirmationspresent, minns han. Jag spelade tidigt i olika kyrkor, i ekumeniska mötesserier och liknande. Jag ser det som en fördel, att vara en del av kyrkan från början och samtidigt ha ett perspektiv utifrån på kyrkan. Det handlar om självbild och om hur vi är mot varandra som människor.